Hejsan!
Din blödning kan bero på två olika saker.
Det ena kan tyda på missfall, dvs att embryot inte är friskt och kroppen istället skjuter bort det hela.
Eller så kan det innebära att kroppen tar emot embryot som då växer fast i livmodern.
Känner du dig jätteorolig för att det skulle ha blivit ett missfall, dvs, att inga andra graviditetstecken fortsätter att visas, så kanske du borde höra av dig till ex. Ungdomsmottagningen för att få vård. Både psykiskt och ev. fysiskt ifall din kropp tagit skada.
Om abort inte är ett alternativ för dig, men du känner att du ändå inte kan/vill behålla barnet så kan man också adoptera bort barnet när det föds.
Dina föräldrar måste du berätta för ganska snart om du bestämmer dig för att behålla barnet.
Enklast är att bara prata med dem och säga som det är, även om det känns jobbigt.
Personligen skulle jag inte valt att behålla barnet och förmodligen genomgått en abort.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att adoptera bort ett barn, men samtidigt känner jag, som också är sexton år, att jag har ett helt liv framför mig.
Jag har människor jag vill träffa innan jag skaffar familj, platser jag vill se och utbildningar att gå.
Det finns inget som säger att man inte kan göra det senare i livet, men jag vill göra det först, eftersom jag helt enkelt inte känner mig tillräckligt mogen för att ta ansvar för någon annans liv, helt själv.
Också beroende på beslut av ev. pojkvän/flickvän skulle jag vilja fatta mina beslut. Samtidigt är det ju inte bara mitt liv jag skulle börja planera för, utan också ett barns och ev. partners.
Men det är trots allt ett personligt val och jag känner faktiskt, dock ett fåtal tjejer, som idag är 17år men precis har fått barn.
Du skriver inte i vilken vecka du är i, så ta det lugnt än så länge.
I Sverige är abort tillåtet fram till vecka 22, så du har kanske lite tid på dig att bestämma dig.
Kontakta Ungdomsmottagingen, de kommer hjälpa dig att fixa någon att prata med, en barnmorska som kan hjälpa till med planering och prat. Dessutom kan de fixa fram en kurator som kan hjälpa till att berätta för mamma och pappa, om du vill.
Prata även med killen som är inblandad i det hela, för att vara schysst. Han är ju trots allt också en del i det hela, även om det är du som fattar beslutet i slutändan!
Undrar du något mer, hör gärna av dig i min gästbok eller här igen!
Kram rawwr
http://vet.hut.nu/?id=8
