Här är lite saker som brukar kunna hända mig och jag undrar om det är "normalt" eller om det kan vara psykiska störningar? Då dessa saker inträffar finner jag det fullkomligt normalt men när jag tänker på det efteråt blir jag helt " WHAT? Är jag ensam om att tänka eller göra så här? "
Om jag ser på bilder på mig själv/kollar mig i spegeln så känns det inte som om det inte är jag.
Om efterlyst är på tv och om min morsa är hemma så känner jag att jag måste byta kanal, eller om hon kollar, få henne att byta. Jag får för mig att dem kommer visa en bild på mig eller bara rent utav beskriva mig för något brott trots att jag vet att jag egentligen inte har gjort något brott som man skulle kunna ta upp där. Jag blir alltid så jävla nervös då det kommer på tv. =(
Ibland känns det som om folk följer efter mig, eller jag är 100% säker för stunden, men min brorsa påstår att jag gör det hela tiden och bara ljuger? För någon dag sedan skedde det en sådan sak och min brorsa var med, han såg att "mannen" gick mot ett annat håll först sedan tittade han på oss och gick precis bakom oss. Då dök det upp en kille i våran ålder framför oss och han tittade bak HELATIDEN som om mannen bakom oss höll i en kniv eller någonting?
När det hände var vi på väg hem så jag ringde och pratade med mamma för att skrämma bort honom och när vi var utanför porten så var mannen borta. Jag grät när jag kom hem eftersom att jag var helt säker på att han skulle döda mig. Men jag gjorde det i mitt rum och torkade tårarna gick sedan ut till de andra, jag berättade för min morsa vad som hänt och min brorsa säger som vanligt att jag bara ljuger. Att mannen gick bakom oss men att allt annat bara är lögn. Min brorsa säger att jag bara är ute efter uppmärksamhet och mamma bryr sig aldrig, som om det är normalt att man ibland får för sig saker men det är väldigt jobbigt då såna här saker händer. Och om jag blir så skrämd att jag börjar grina måste jag alltid torka tårarna så att mamma inte ser för då skulle hon tro att jag vore helt galen och psykist störd för "småsaker/ normala inbillningar" som hon ser det. Och om jag nu vore psykist sjuk så ska inte hon få reda på det, lixom, förstår ni?
Andra saker är väl mina tvångstankar. Om jag går med mina vänner/familj och det är en stolpe, om alla går förbi högra sidan av den måste jag också göra det. Alltså kan jag inte gå på vänster sida av den, för isånnafall kan jag må dåligt hur länge som helst. Det känns bara fel.
Om jag kliar mig på min högra kind måste jag klia mig på vänstra kinden med för att det känns konstigt annars. Eller om någon t.ex slår på min högra arm så måste jag slå på den vänstra med så att smärtan känns "balanserad".
Jag måste sniffa på diskmedel/handsprit då jag ser någon annars blir jag helt knäpp. När jag tvättar händerna måste jag använda MYCKET tvål eller diskmedel.
Ibland måste jag göra en del saker ett visst antal gånger, inte så ofta men det händer. Om jag inte gör det så dör min lillasyster.
Ofta om jag tänker att jag ska klara av någonting så hotar jag mig själv i mina egna tankar att min syster dör annars.
Jag kan stå framför spegeln i evigheter då jag sminkar mig men ibland kan jag inte kolla i spegeln i huvudtaget då jag går in på toaletten, är rädd för att jag ska se någon bakom mig. :(
Det här var en tanke jag hade då jag var mindre att alla människor egentligen var utomjordingar, t.om min egna familj. Men jag stod ut och uthärdade deras sällskap. Efter ett tag så tänkte jag bara så ibland men aldrig längre. Eller tanken kan slå mig någon gång men det är INTE ofta.
Det känns som om min mamma sätter upp kameror i väggarna för att spionera på mig.
Om jag sitter på buss/tåg och lyssnar på musik måste jag försöka hålla mig ifrån att "tänka" för det känns som om alla hör mina tankar eller att jag säger dem högt utan att höra det med tanke på att jag lyssnar på musik.
Det här är en del saker jag undrat lite över.. någon som känner igen sig eller någon som vet om det är normalt, lite udda bara eller onormalt, sjukt??
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
