innan jag blev "sjuk" vägde jag 65kg (166cm), alltså en liten övervikt. det var när jag fick höra att jag hade den lilla lilla övervikten som min hjärna fuckade upp sig. jag åt mindre och mindre, undvek "fet mat" och godis utan att jag egentligen tänkte på det.
mina kompisar började bli oroliga för mig när jag aldrig åt i skolan längre, så dom tog kontakt med skolsköterskan. jag blev kallad till henne och hon sa att jag hade en ätstörning. till en början trodde jag henne inte, det kunde inte vara så. hon ringde även mina föräldrar. men jag fick börja gå på möten hos henne regelbundet och väga mig varje gång. till slut stod vågen på 58kg, och jag var överlycklig.
när dom hotade med att ta kontakt med anorexi och bulimi saken om jag inte började äta igen så blev jag förtvivlad. jag ville ju bara gå ner i vikt, bli smal och FIN. men jag började äta igen. jag gick upp till 63kg och sen stannade det där. jag mådde skit över allt jag hade gått upp, visste inte vart jag skulle ta mig till.
jag fick ett gymkort och började träna, det var min räddning. med träningen mådde jag bra och kunde äta utan ångest. det gick några månader, sen blev jag var sjuk i två veckor tror jag. jag gick ner cirka 3kg, ofrivilligt. men det satte igång allting igen. jag blev återigen galen av siffrorna och ville bara gå ner i vikt.
nu sitter jag här, vikten ligger på cirka 58kg. jag mår skit. mina föräldrar har bestämt sig för att det är dags att ta kontakt med anorexi och bulimi saken nu, men jag vill verkligen inte. fast jag har väl inte så mycket att välja på..
min fråga: vad gör man på ett första möte på anorexi och bulimi saken? vad händer sen? är ganska rädd också.. :/
:)