Hej, jag har en ganska udda situation. Lång text också, men jag är tacksam om ni läser ändå.
Till att börja med, det handlar om en tjej, vi kan kalla henne för "Emma". För att bättre förstå situationen måste jag nog påpeka att jag är 20 år nu.
Emma och jag var bra kompisar när vi gick i första klass eller förskolan. Det föll sedan bort. Men i 3:e eller 4:e klass frågade jag "chans" på henne med en lapp och fick ett "nej" till svar. Sedan hände två grejer, av vilka jag inte vet vilken som kom först.
Emma's kompis frågade chans på mig åt henne, till vilket jag svarade "nej" eftersom mina kompisar satt bredvid och jag i den här åldern skämdes för att tycka om tjejer.
Efter en klassfest var vi några kvar som lekte sanning och konsekvens. Emma pussade mig i pannan som följd och jag tog en flaska med kolsyrat vatten för att tvätta bort det väldigt tydligt eftersom min storebrors vänner satt där och tittade på vilket gjorde att jag skämdes.
Det var inte helt okej gjort av mig, och jag blev dessutom väldigt kär i Emma efter det hela.
Emma och flera andra klasskamrater bytte skola i 4:e eller 5:e klass.
På en nollningsfest i första året av gymnasiet träffade jag Emma som undrade om jag kom ihåg henne, vilket jag givetvis gjorde. Dagen efter skickar jag ett Facebook-meddelande till henne och kommenterar faktumet att hon rökte på festen. Det var ganska patetiskt och jag gjorde det bara för att jag ville prata med henne.
I somras träffade jag Emma när jag var ute på krogen med några polare i min hemstad. Jag hade en kort och väldigt awkward konversation - som jag inte alls är nöjd med - med henne där.
Jag är varken van vid festande eller särskilt duktig på att vara social med folk som jag inte redan känner väl.
Sedan såg jag också Emma på avstånd när jag skulle ta tåget till den stad där jag nu studerar efter nyår. Hon kollade tillbaka, men det kan mycket väl vara så att hon inte kände igen mig (jag förändrade mitt utseende ganska mycket från sommaren). Hur som helst ville jag prata med henne då och lyckades efter halva tågfärden ta mig mod till att göra det. Men när jag letade såg jag inte till henne på tåget.
Jag kommer att tänka på det här ibland de nätter när jag inte kan somna och skulle vilja ringa henne och be om ursäkt för de där sakerna (det från när jag var liten, samt de 2 akward grejerna från äldre ålder). Tror ni att det är gammalt och glömt för henne? Borde jag låta bli att ringa?
Jag förväntar mig inget om jag ringer, det känns ganska win-win oavsett. Så länge jag inte gör det hela mer awkward genom att jag tar upp det.
Lite åsikter vore trevligt.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
