2012-05-18 21:59
i know that feeling! Kände precis samma sak, men hur mogen man än känner sig så är det grymt mycket svårare än det faktiskt verkar! Jag vill inte se ner på dig på något sätt, och det gör jag inte.
Fick min första son när jag var 18 (blev gravid när jag var 17) och det har inte varit en lätt resa! Förutom den tuffa omställningen med barn, sömnlösa nätter, förhållande(vill inte vara negativ, men det kommer efter sådär tre månader utan sömn, ömma tuttar, och total brist på egentid, läs: dusch), familj, pengar osv. så var vår son för tidigt född (med allt vad det inneburit) samt har en hörselskada. Är du även redo för allt sånt? Jag menar- det är inte säkert att barnet är friskt ( med risk att låta sådär pessimistisk igen).
Mitt största råd är att GÅ KLART GYMNASIET! Du har så mycket mer nytta av det än du tror. Idag får du inget jobb utan någon utbildning- och jobb behöver du! Gärna jobba lite innan förl, för att få upp din mammapenning. Jag fick lägstanivå på min mammapenning+ barnbidr. =4000:-/mån.
Det ska räcka till hyra/el/värme/ev. vatten/tv,dator/mat/blöjor/kläder till barnet (DE VÄXER) osv. Att bo hemma hos sina föräldrar ser inte jag som ett alternativ när man själv valt att skaffa barn. De ska inte behöva ta konsekvenser för dina handlingar. När man skaffar barn med mening ska man vara självförsörjande. Punkt.
Du är närsomhelst välkommen att skriva till mig här på hp om du vill, been there done that!
Lycka till
Tramsig och töntig- men tydligen väldigt vackra ögon.
