Svar till Michaxxmed [
Gå till post]:
Jag är på din sida här. Varför?
Well...
1. Du är snygg.
2. Jag är snygg.
3. För att jag är ett levande bevis på att det går att fuska sig till ett äkta självförtroende.
När jag började tredje klass i grundskolan så började mobbningen. Fysiskt och psykiskt. Att bli utfryst och nedsparkad bygger inte självförtroende direkt. En kaskad av olika mobbartekninker utövades mot mig och detta bröt systematiskt och effektivt ner mitt självförtroende. Det låg i bott.
Jag var ensam och tystlåten. Inte bara i skolan kring mobbarna utan även på fritiden. Detta höll på i 8 år tills det att jag började 2an i en ny klass på gymnasiet och jag hade bestämt mig för att jag skulle förändras men hur skulle jag gå till väga? Terapi var inte min grej. Jag hade tillräckligt med psykologer och kuratorer för helt andra problem (och nej, jag skar mig inte och hade inte ätstörningar).
Jag beslutade mig för att spela teater. Jag skulle ta på mig en roll som den där självsäkra killen. Den sociala killen som tyckte om uppmärksamhet.
Jag insåg att när jag låtsades ha bra självförtroende så behandlade andra mig som om jag hade det och detta i sin tur fick mitt riktiga självförtroende att växa. "Problemet" kom när jag insåg att jag hade ett enormt självförtroende som började läcka över i narcissism i en klassisk kombo av självförälskelse och självförakt men det har mer med tidigare bakgrund att göra än med teatern, så det hör inte hit.
Hur låtsas man då ha ett bra självförtroende? Naturligtvis finns det andra sätt men för mig passade följande:
1. Var inte rädd för att argumentera emot människor. Inte ens stora grupper.
Ex. I klassen hade vi sett en film om slavhandel och skulle diskutera rasism. En fråga löd: "Varför döms människor efter kultur och hudfärg?"
Hela klassen var PK och svarade att det berodde på att folk var rädda för nya kulturer. Då valde jag att gå mot klassens enade svar och sa: "Det tror faktiskt inte jag. Jag tror att det bygger på hat. Jag hatar till exempel den där amerikanska konsumentkulturen där den som har mest pengar bestämmer och där den med störst TV anses vara häftigast. Jag hatar till och med alla amerikaner för detta. Det handlar inte om rädsla utan om motvilja."
Naturligtvis fick jag mängder av mothugg men jag stod på mig och vek inte en tum för det var inte vad jag var ute efter. Jag var ute efter att stå emot hela klassens påtryckningar om en viss åsikt.
Huruvida detta verkligen uttrycker min verkliga åsikt är oviktigt.
2. Ta inte skit.
Nu menar jag inte att du ska hugga på minsta lilla sak. Att ha bra självförtroende innebär också att man kan skämta om sig själv. Det jag menar är att låt det inte resultera i mobbning. Slå tillbaka så fort du inte gillar något och tillsägelser inte funkar.
3. Agera som om du inte är i behov av andra.
Här gäller det att hitta den tunna linjen mellan oberoende och idiot.
Ex: Du säger: "Sk ni med till cafeterian?" och alla svarar "Nej, det orkar vi inte!"
Tjata då inte utan säg: "Säkra? Jahopp. Skit i det då." Låt inte sur när du säger det utan säg det med ett leende. Fråga sedan om någon ska ha något. Säger någon "ja" får de snäll föja med och fixa det själva. Spring inte deras ärenden. Om de verkligen inte har lust så kan man ibland vara snäll och ge med sig efter lite tjat men blir det 4 stycken som tar beställning av dig samtidigt drar du med dig någon utav de som inte orkade gå. Annars skiter du i vad de ville ha.
Hitta på egna sätt att fejka självförtroende så ska du se att ditt riktiga snart växer.
Veteran för tüsan! | I rymden kan ingen höra dig vara artig.