Efter flodvågen av självhjälp, "Må bra" och "Alla kan"-kurser och litteratur står vi inför ett abnormt problem. "Att alla mår lite bättre?" tänker kanske ni.
Nej, att vi nu terroriseras av en armé inkompetenta jolmsäckar med svullna egon som inte längre har vett att tiga! Så alla ni hamsterpajare därute, säg efter mig! Jag börjar med att rikta in mig på alla ni 20-30åringar som matats i sosse-skolan, och börjar därför med exempel från arbetsplatser. De yngre tar jag tag i längre ner.
"Om jag känner mig dum i en situation, så är jag antagligen det."
"Om chefen skäller ut mig ordentligt så är det för att JAG har klantat dig rejält."
"Om jag är den ende som inte får löneförhöjning på hela min avdelning, är det för att JAG är den enda som inte förtjänat det."
"Se inte ett avsked som en ny möjlighet, utan som en bestraffning. Vilket det förstås är."
"Om mina medarbetare hånar mig öppet, lägger avföring i min skrivare och kastar rutten frukt i mitt ansikte, är det inte ett tecken på ondska utan på att jag gjort något för att mista deras respekt."
Dags för de yngre. Alla uppblåsta offer under arton, läs här om ni fått för er att ni är mer än ni är.
"Om min lärare säger att jag behöver studera hårdare för att nå upp till betyget godkänt, så är det egentligen bara ett icke åtalbart sätt att framföra att hon tycker du är jävligt korkad. För jag måste vara oerhört efterbliven för att inte nå upp till det med tanke på de svenska kraven i skolan."
"Om jag känner mig ensam på raster och håltimmar så beror det säkert på att det spridits, helt sanna, rykten om mig."
"Att jag inte har några vänner beror inte på att människor inte förstår mig, utan att jag helt enkelt är en väldigt tråkig person att vara med."
"Om jag inte får komma till klassfesten för att jag är "Fet, finnig och luktar illa!" så ska jag kanske sluta böla, äta mindre kladdkaka och tvätta ansiktet?"
För att summera det hela: Det är inget märkvärdigt med dig, du duger inte som du är, men om du gör ditt bästa kanske ingen märker det.
Med denna nya kunskap i bakhuvudet kanske ni kan gå ut i samhället, hopsjunkna, något tystare... och sluta göra livet outhärdligt för oss som INTE skryter om vår medelmåttighet!
Ni vanliga medelmåttor som är som jag, tacka mig gärna senare då ordningen återställts och dessa suckers släppt ut luften ur sina egon igen.
Må frid vila över er likt ett ömt duntäcke.
Existenz
Folkhjälte och människoson. Lever i sus och dus, kommer dö i hemska smärtor.