Hade tänkt att skriva en bok eller börja på en. Ville bara se och höra era såsikter om vad ni tycker om detta än så länge.¨
12 februari 2007
Regnet faller från den mörkgrå himlen och slår i den slitna asfalten som är sprucken efter det lager is som legat där på. Där vi den gamla tågstationen på den spruckna asfalten där de gamla utslitna tågspåren ligger går Emma. Klockan är runt 23:12 och vinden blåser kallt. Hon känner hur det börjar lukta vår när hon andas in djupa andetag från den bris som just vänt från sydlig till västlig bris.
Där går hon med sina relativt tajta jeans med händerna i fickorna och sin gråa kofta som är ett av hennes favoritklädesplagg. Hon går lite ihopsjunket med axlarna. Hennes armveck sitter tätt intill den smala nätta figur hon hade.
Tågstationen hon befann sig på har inte varit i bruk på ca 30 år.
Hennes pappa hade varit lokförare och hade ofta åkt förbi denna station, men nu kör han ingenting. Han hade dött av en olycka där för omkring 35 år sedan. Ingen visste vad som hade hänt honom förutom det att hjärtat hade stannat. Hon började frysa ännu mer när hon tänkte på honom.
Hennes converse slog allt oftare i marken då hon successivt ökade i takten för att komma in i värmen.
I samma sekund som hon skulle lämna den övergivna tågstationen så såg hon i sin ögonvrå ett ljus svischa förbi. Hon var nästan helt säker på att ingen visste om det där stället längre. Men hon vände sig om så raskt att hon nästan tappade balansen om den hala asfalten hon stod på.
Brisen blev allt starkare när hon nu stod i motvind. Hon tittade sig omkring med rädsla i ögonen, hennes pupillrar krympte något när hon tittade sig omkring.
Hon kunde inte se någonting förutom en massa övergivna tåg och dimma.
Det var full måne och om det inte var för månskenets ljus så hade hon inte sätt någonting.
Hon vände sig fort om och fortsatte sin 2,5 km långa promenad hem.
13 februari 2007
Klockan är snart 9:00 och Emma är inte i skolan, men på väg. Hon hade försovit sig. Hon hade helt enkelt kommit hem försent för att ha en möjlighet att komma i tid till skolan. Hon hade försökt med att hon hade feber. Det höll tills det att termometern visade 37,5. Det var då bara att slänga på sig väskan över axeln och gå till busshållplatsen.
Hon gillade inte skolan, hon tyckte skolan var helt meningslös för henne som ändå alltid sket i den.
Bussen gnisslade till när den bromsade in vid ändhållplatsen, det var dags för Emma att stiga av där.
Dörrarna öppnades och hon kliver sakta och nyvaken av bussen.
Hon ser skolan redan härifrån och ser skolgården som är helt tom från allt och alla.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!