Hej på er i natten.
Jag är en flicka i övre tonåren som vet inte om jag möjligtvis drabbats av en släng utav dysmorfofobi (BDD, body dysmorphic disorder), dvs "inbillad fulhet".
Jag har alltid haft stora komplex för mitt utseende. Ofta har det varit näsan som varit det stora problemet för mig, men det har även varit munnen, hakan, ögonen, håret, ja i princip allt.
Mina vänner har blivit halvt galna på mig då jag alltid måste pudra näsan lite extra, alltid ska stanna upp för att spegla mig så fort vi passerar ett skyltfönster och etcetera.
Ibland känner jag tillochmed att ansiktet mitt ändrar form lite då och då.
Jag undviker aktivt att bli fotograferad, men tvångsfotograferar ändå ofta mig själv (tar meningslösa selfies osvosv) och lyckas nästan alltid dra slutsatsen att jag ser totalt motbjudande ut. Sådär riktigt ful. Sned och osymmetrisk i ansiktet, stor och bucklig näsa samt tjocka sneda läppar.
Men nu till det som får mig att tvivla på min fulhet, även om jag ibland (oftast) finner den helt övertygande.
Jag får väldigt ofta höra att jag är vacker, söt och rent attraktiv. Både från okända människor, vänner och släkt (å andra sidan inget unikt) mfl.
Flera människor har uttryckt känslor för mig inom loppet av bara ett halvår och överallt i mina vänskapskretsar verkar jag vara ansedd som den "söta".
Men jag kan bara inte se det. Smaken är ju som baken, men jag kan bara inte förstå vad det är folk ser i mig. Eller är det bara så att jag inbillar mig allt?
Är det någon som känner igen sig i detta?
(Om denna tråd under några omständigheter skulle vara postad i fel kategori så ber jag om ursäkt och ber om möjligt att den flyttas rätt.)
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
