Jag ska försöka att fatta mig relativt kort. Men nu i efterhand så se jag att det är en hel del text. Har försökt göra det så behagligt för ögonen som möjligt om ni vill läsa det.
Jag går första året på mitt gymnasium. Alla är jättesnälla, otroligt snälla. Fin atmosfär, man kan lära känna i princip vem som heldst... Man kan vara lugn där helt enkelt.
Jag har dock svårt för att få kompisar. Jag är inte social även fast jag innerligt vill. Jag har svårtatt lära känna personer och ha konversationer. Detta gör att jag känenr mig väldigt utanför då och då i min klass även fast jag har spenderat nästan ett halvår med min klass.
Det är inte så att jag inte VILL, jag KAN inte helt enkelt. Det är som jag brukar säga till mig själv eller till någon gammal kompis (oj, verkligen?): "Jag lider av ett socialt handikapp" med en lite skojsam tonart.
Det händer att jag försöker prata, och jag försöker verkligen. Iblad fungerar det, och vi får en enkel och grundläggande, men elementär konversation. Kanske inte i samma rang som de andra konversationerna sins emellan men ändå. Jag har tydligen lyckats tillräckligt bra för att bli bjuden på en fest som håller hus i Mars, sså jag är nog inte fullständigt hopplös, vilket glädjer mig. Finns 3 helt hopplösa fall i min klass så jag har någonting att jämföra med.
Det började med att vi hade engelska lektion. Vi hade gjort en sammarbets övning två och två eng lektionen innan. Nu skulle vi göra något liknande igen som även detta var en två och två övning. Jag satt bredvid en annan kille. När vi skulle arbeta så kom "Thomas", som vi kallar elakingen för, och sa att han arbetade med killen som satt bredvid mig lektionen innan så Thomas skulle jobba med honom igen. "Jaha, okej då" sa jag, förvirrad som jag är. Nör jag reste mig upp märkte jag att ALLA andra arbeta med en helt ny person som de bara satt bredvid. Då visste jag att jag blev lurad. Så hade jag ingen arbetskamrat mer, så jag gick till en annan grupp som redan var 2, men jag fick komma med dem ändå. Ganska pinsamt ändå, det är precis som att jag kom helt desperat för ingen VILLE arbeta med mig. Jag hade en arbetskamrat inan Thomas kom och körde iväg mig.
Förra veckan så började dock Thomas få för sig någonting. Vi kunde småprata lite precis som nämt ovan. Inga större konstigheter. MEN så hade vi en gympalektion, då vi skulle vara två och två och passa en handboll mellan varandra. Jag passade med en annan kille. Killen jag passade boll med var normal, inga konstigheter. Då och då kastade han lite hårt bara, men det är inte vart jag vill komma. Thomas satt på en bänkrad inte jätelpngt därifrån, tillräckligt nära för att kunna småhojta till killen jag passade boll med. Plötsligt så började Thomas småhojta till killen "Kasta hårt..." "Hallå [killen som jag passade med], kasta hårt"
Då kände jag att någonting var fel. Passet slutade just då iallafall. Jag drog slutsaten att han var sån bara. Han gick på en "ganster" skola innan så det kanske inte var något märkvärdigt med det. Så var det inte mer från den killen den dagen.
Men idag när vi skulle arbeta i vår datorsal men en uppsats, så kom jag inte långt efter att de andra hade suttit sig till ro för att skriva. Jag satt i bilblioteket först så det tog en lutet stund för mig att gå till datorsalen. Men när jag väl var där, så var det inga konstigheter. Jag skulle sätta mig på en plats som var tom. Datorn var inte påslagen och ingen satt där, och jag kunde även sitta mellan Thomas och en annan kilel som jag kommer bra översens med. Men nej, det gick inte tydligen. Thomas var kanske 3 meter bort hos en annan och småkollade på hans dator när han spg att jag var påväg att sätta mig.
Då sa han till mig att "platsen är upptagen".
Då sa jag "Men datorn är ju inte ens på, vem är det som sitter bredvid då?" ¨
Då sa han "Jamen det är jag. Det finns datorer där borta" och pekande på rader med datorer där ingen satt
Då sa jag: "Men jag kan ju sitta här..?"
I det ögonblicket satte han sig vid sin egentltliga dator och lade upp fötterna på stolen som tillhörde den avslagna datorn som ingen satt vid, sammtidigt som han sa
"Nej detta är..... [Fördröjelse för att kunna hitta på en dålig ursäkt]min fotpall. Du får sitta någon annan stans"
Låt gå, tänkte jag. Översnäll och dum som jag är. Jag ville inte ställa till med en scen inför resterande klasskamrater, så jag valde att behålla lugnet och satte mig vid en dator på nästa rad. I och med att jag inte har några direkta kompisar i den benämningen så var det ingen som backdade upp mig. Däremot är Thomas kompis med killarna i klassen, även fast resten av killarna inte är sånna som han.
Han har gått från att vara allmänt vänlig som förväntat, till att vilja kunna sätta dit mig. Han ger mig udda blickar och vill jävlas. Och detta är BARA med mig.
Det är intte första gången jag har befunnit mig i samma situation, då en person har haft något emot bara mig, utan en ordentlig anledning i grundskolan. Jag har alltid haft svårt att hantera detta p.ga mitt "sociala handikapp" så jag har alltid varit som en präst eller engelsk vakt, låter dem göra som de vill mot mig, i rädsla för att det blir värre istället för bättre om jag skulle försöka göra någonting åt det. För alltid när jag har försökt åtgärda det på "mitt sätt", så har det bara blivit värre, och jag tror inte detta är ett undantag. Jag vet inte hur jag ska bemöta Thomas. Han har kompisar som kan backa upp honom ifall jag skulle görta något drastiskt som att t.ex vara fysiskt våldsam på något sätt. De kan ta hans parti och backa upp honom istället, eftersom han har mer status än mig, så de skulle lita mer på honom om han berättar om mig ur hans synvinkel, vad det nu kan vara. Jag har ingen som backar upp mig däremot, så han kan göra i pincip vad han vill mot mig. Han skulle kunna förstöra den lilla status jag har lyckats bygga upp.
Så nu ber jag om er hjälp. Ni är tonåringar liksom jag. Ni är eller har varit i min ålder. Ni lider inte av samma "sociala handikapp" som jag gör.
Märk väl att det "sociala handikappet" är endast min benämning och förklaring har jag på mig själv, och är alltså ingen diagnos jag har.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
