Hej!
Jag skulle mest vilja skriva av mig. Jag räknar inte med mycket hjälp då jag inte tror att det finns så mycket att göra. Det jag vill veta är om det är mig det är fel på eller de andra. Jag ska gå in på det. Hur som heldst:
Går går i första ring på gymnasiet. Jag slutar på skolan på fredag vilket är roligt för de flesta. Jag vet inte vad jag tycker egentligen, det gör detsamma i pincip. Det är så det känns just nu när jag skriver detta.
I början av gymnasiet var jag ganska blyg, jag hade svårt att öppna mig och vara social. Det berodde mycket på det jag hade varit med om på grundskolan. Jag var inte omtyckt, jag höll mig till en liten skara på 5 personer som var mycket som mig. Skötte oss, var bra i skolan, någorludna samma intressen. Dessa personer kom till att bli mina kompisar resten av grundskolan. Jag trivdes bland dem för det mesta. Alla de andra var det en annan visa med. Hobbyblattar som bråkade bara för att just bråka, med oss, speciellt mig, för att jag var snäll och gjorde inte en fluga förnär. De flesta skulle kalla det verbal mobbning. Jag vill själv inte säga att det är mobbning då det låter som att jag är liten och svag.
När jag då började på gymnasiet levde det delvis kvar, att människor var otrevliga om man inte var som de. Jag hade fel, alla var otroligt snälla. Jag hade precis lika stor chans att vara någon som vem som heldst. Jag var som sagt blyg. Jag sa inte så mycket. När de andra bekantade sig var jag fortfarande en främling. Jag stiftade en nogurlunda bekantskap, tills havla 1.an hade gått. Då var det en i min klass som läste mig som en öppen bok. Han gav mig självförtroende och berättade exakt hur jag skulle göra. Jag frågade hhonom om det inte var för sent nu att vara precis som vem som heldst. han svarade: "Det är frågan"
Jag valde att följa hans råd, och tur är det. Jag känner ganska många i min skola nu. Det var iallafall det jag trodde fram tills idag, att jag hade lika nästan hög status i min klass som de lite mer populära. Jag gör mitt bästa för att vara social, och jag är mig själv. Det verkar till synes som att jag är omtyckt överlag. Det verkar dock inte som att jag har nått fram till alla så mycket som vissa fick mig att tro.
Sammanlagd har min klass annordnad kanske 10-15 fester sammanlagt. Hur många har jag varit bjuden till? 2st.
I början av gymnasiet när min blyghetsperiod var igång, var det en tjej som bjöd alla de som hade visat sig sociala redan till sin födelsedagsfest. Jag var så klart inte bjuden, vem var jag egentligen? De kände inte ens mig. Där är det momentet som spikade vilka som är värda att betraktas som nära vänner. Sedan den festen har de haft ett speciellt band sinsemellan. När sedan en av gästerna fyllde år bjöd han alla som hade varit på den föregående festen. Det förstärkte deras band. Det var samma kille som gav mig råden.
Det var en person som anordnade en fest nu i helgen. Vi kallar personen för Kim. Kim hade bjudit jättemånga personer, både från klassen och från övriga klasser i skolan. Det var jättemånga som var bjudna vad det såg ut som när fotona från festen hamnade uppe på facebook. Jag var inte bjuden. Jag känner att det var droppen. Jag bestämde mig för att å veta vad det var som hindrade Kim från att bjuda mig.
Jag skrev till Kim:
"Hej! Vill bara fråga en sak. Menar inget illa i huvudtaget. Men varför blev inte jag bjuden till festen?"
Kim:
"Jag kunde inte bjuda alla, och ag bjöd de som stod mig närmast.
Jag är lesden om du tog illa upp."
Jag:
"Det är lungt.
Jag trodde bara vi stog illräckligt nära varandra redan."
Kim:
"jamen [mitt namn], jag kan ju inte bjuda alla, det var jättemånga som jag inte kunde bjuda men som jag skulle vilja"
Jag:
"Nej jag vet.
Vill inte bråka"
Där tog konversationen slut. Det är skitsnack. Hade det varit någon annan från min klass så hade Kim kunnat klämma in personen i festen obehindrat om det nu skulle vara sant från första början, det Kim skrev.
Nu vet jag exakt hur det ligger till. Jag är den som man kan småprata med. Men jag är absolut inte den man umgås med på något sätt. Hur har Kim mage att påstå att vi två inte står varandra tillräckligt nära för att Kim ska kunna bjuda mig på festen?! De andra står Kim tydligen väldigt nära... 20st som Kim "har närmast" kom på festen. Totalt skitsnack.
Jag vet nu att Kim, eller någon annan som har hållt i fester inte vill att jag ska komma när det är de coola kidsen only. Att jag skulle umgås på fritiden med någon från klassen, t.ex hitta på något, är något helt obefintligt. Nu vet jag exakt var de har mig. Jag komemr inte se på någon av de i klasen med samma ögon mer. Först låtsas som att jag är en av dem, sen sorterar bort mig som någon biprodukt.
Inte nog med det. De som var på festen pratar helt obehindrat om hru roligt det var och vad som hände, fastän jag sitter nästan bredvid dem. Det är som att det är ren självklarhet att jag inte skulle komma och att jag ska ta det för givet.
Jag är enormt trött på detta nu, och jag vet med 110% säkerhet att INGEN kommer i huvudtaget höra av sig till mig nu under sommarlovet, men att de kommer umgås och ha fester och bjuda varandra.
Är det mig det är fel på, eller är det något som inte stämmer?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
