Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
typ allt har under de senaste 10 åren varit skit, tjejer, kompisar, skola, familj inget blir bra, vad tycker ni om min ide jag är rätt inne på just nu, ta mina pengar och bara dra, till någon annan stad i sverige fast gärna utomlands utan att säga till någon bara dra på natten och aldrig mer höra av sig eller återvända, glömma allt och börja om på nytt?
Låter som något en vilken 14åring som helst skulle vilja göra. Känner du att det är så du måste gå tillväga för att skapa en bättre miljö, så varsågod. Men jag tycker väl att den dramatiska biten: som att smyga iväg mitt i natten och aldrig höra av sig är lite too much? Inte för att du direkt behöver berätta för varje människa att du ska flytta och börja om, men man kan sköta det lite mer snyggt.
Ingen status
okej jag är då inte fjorton utan snart 19, men allt är seriöst skit här så gör det mer än gärna, har kompisar i andra länder så vet vart jag kan börja.. och att bara dra och inte höra av sig är nog som jag kommer göra det om det blir av, tycker inte att någon förtjänar att veta vart jag tagit vägen..
så du menar att du hellre vill att folk som bryr sig om dig ska gå runt och typ tro att du är död?...
Jag hette tidigare Raglady
Svar till flatron [Gå till post]:
nu skulle jag mest tro att dina tankar endast är en impuls p.g.a av en händelse som skedde nyligen som får dig att känna som du gör.
Men för övrigt, om du bara vill försvinna "spårlöst" är det bästa sättet att ta bilen och bara köra iväg, tar du flyg är det lätt att kolla upp vart och när du har flugit etc.
Sen undrar jag lite, vart skulle du isåfall ta vägen? hur ska du försörja dig? om du ska till ett annat land är det ju inte bara att börja jobba hur som helst heller, du måste ha arbetstillstånd och först och främst måste du få uppehållstillstånd i landet. (Inom EU är det väl hyfsat enkelt dock).
Men eget boende kostar.. och hade du tänkt läsa vidare? Isåfall måste du ju komma in på en utbildning också. Jag har själv haft samma tankar, men aldrig någonsin börjat planera nått grundligt. Och det är den biten du måste göra först, annars kommer det aldrig funka för dig.
nu skulle jag mest tro att dina tankar endast är en impuls p.g.a av en händelse som skedde nyligen som får dig att känna som du gör.
Men för övrigt, om du bara vill försvinna "spårlöst" är det bästa sättet att ta bilen och bara köra iväg, tar du flyg är det lätt att kolla upp vart och när du har flugit etc.
Sen undrar jag lite, vart skulle du isåfall ta vägen? hur ska du försörja dig? om du ska till ett annat land är det ju inte bara att börja jobba hur som helst heller, du måste ha arbetstillstånd och först och främst måste du få uppehållstillstånd i landet. (Inom EU är det väl hyfsat enkelt dock).
Men eget boende kostar.. och hade du tänkt läsa vidare? Isåfall måste du ju komma in på en utbildning också. Jag har själv haft samma tankar, men aldrig någonsin börjat planera nått grundligt. Och det är den biten du måste göra först, annars kommer det aldrig funka för dig.
om alla tolkade det jag skrev på rätt sätt skulle alla förstå mig bättre
har tänkt på detta och pratat om det med en person i typ ett år, en händelse idag fick mig dock att vilja ännu mer, försörja sig är inget problem första halvåret då jag har pengar till det, men då hinner man fixa allt annat, och jag har kompisar i 3 länder i eu som jag kan vara hos ett tag. han jag snackat med detta om gjorde alvar av det och flytta till frankrike, har inte snackat med han så mkt men sist hade han det jävligt bra trots skit jobb, tror dock han bor i sydamerica nu..
Svar till flatron [Gå till post]:
Om det är som du säger, att du har planerat i ett helt år så verkar du mena mer allvar än vad jag från början trodde. Ett startkapital är naturligtvis en stor hjälp och gör det hela enklare. Vännerna du berättade om är förmodligen också till en stor hjälp. Den frågeställning jag vill lyfta fram är bara, är du helt säker på att detta är vad du vill och är du säker på att du kommer klara det?
Det sistnämnda kan man naturligtvis inte vara säker på.. så det går ju inte att svara på, men är du säker på att du inte kommer ångra dig? är kanske ett bättre ordval. Jag skulle tro att du åtminstone i början kommer sakna en del människor från ditt "nuvarande" liv ;P
Om det är som du säger, att du har planerat i ett helt år så verkar du mena mer allvar än vad jag från början trodde. Ett startkapital är naturligtvis en stor hjälp och gör det hela enklare. Vännerna du berättade om är förmodligen också till en stor hjälp. Den frågeställning jag vill lyfta fram är bara, är du helt säker på att detta är vad du vill och är du säker på att du kommer klara det?
Det sistnämnda kan man naturligtvis inte vara säker på.. så det går ju inte att svara på, men är du säker på att du inte kommer ångra dig? är kanske ett bättre ordval. Jag skulle tro att du åtminstone i början kommer sakna en del människor från ditt "nuvarande" liv ;P
om alla tolkade det jag skrev på rätt sätt skulle alla förstå mig bättre
har ångrat det mästa jag gjort så kan nog ångra lite till, kommer ju bli svårt att inte kunna prata med alla för språket, och sen lär jag få skuldkänslor för att jag aldrig berättat för någon i familjen eller så, dem lär ju bli förkrossade men jag är trött på i stort sett allt här, kunde flyttat till en annan stad om jag inte vart så trött på denna kyla vi har varje vinter /:
Svar till flatron [Gå till post]:
Okej, jag förstår konflikten där iallafall. Att bara lämna sin familj vid den åldern är inte lätt, speciellt inte utan deras vetskap och i tystnad. Men antagligen kommer dom försöka hindra dig om du berättar, antar jag?
Alternativet är väl att åtminstone lämna en lapp där du förklarar allting, och möjligtvis hör av dig via telefon efter en tid (då kommer dom förmodligen bemöta dig med mer förståelse och saknad än vad dom skulle uttrycka sig med om du nämnde det hela innan du stack).
Problemet med andra länder är ju som sagt arbetstillstånd, språk och lite annat. Men naturligtvis blir det en nystart på livet! Du får väl helt enkelt känna efter själv vad du egentligen är ute efter och vill få ut av ditt "nya" liv. Jag vet att det finns liknande historier och folk som gjort ungefär samma sak som berättat sin historia på forumet Flashback, vill du ha idéer eller tips kan jag rekommendera att söka upp någon av dessa trådar där.
Okej, jag förstår konflikten där iallafall. Att bara lämna sin familj vid den åldern är inte lätt, speciellt inte utan deras vetskap och i tystnad. Men antagligen kommer dom försöka hindra dig om du berättar, antar jag?
Alternativet är väl att åtminstone lämna en lapp där du förklarar allting, och möjligtvis hör av dig via telefon efter en tid (då kommer dom förmodligen bemöta dig med mer förståelse och saknad än vad dom skulle uttrycka sig med om du nämnde det hela innan du stack).
Problemet med andra länder är ju som sagt arbetstillstånd, språk och lite annat. Men naturligtvis blir det en nystart på livet! Du får väl helt enkelt känna efter själv vad du egentligen är ute efter och vill få ut av ditt "nya" liv. Jag vet att det finns liknande historier och folk som gjort ungefär samma sak som berättat sin historia på forumet Flashback, vill du ha idéer eller tips kan jag rekommendera att söka upp någon av dessa trådar där.
om alla tolkade det jag skrev på rätt sätt skulle alla förstå mig bättre
Låter som en extremt omogen lösning. Ta itu med problemen istället för att fly, du.
Hon den där med bitcharmén och death note-bilden.
Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Flytta
Ansvariga ordningsvakter:
RoadGunner
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!