1) Man tycker om att spela spel, lägger en del tid på det och har ett större intresse än "snittet".
2) Halo-serien (de tidigare spelen främst), Skyrim, Maplestory.. ja.., Crysis 2 & 3, Need for speed Most Wanted, Super Smash Bros.
3) Ja, även om jag när jag pluggar knappt har någon som helst tid för att spela.
Att man är en "gamer" är enligt mig ingenting negativt. Så länge man inte
enbart sitter i sin ensamhet framför skärmen. Jag brukar spela xbox och vännerna jag träffat där har även gått och blivit riktiga vänner. Vi är en ganska "tight" grupp, träffas minst 1 gång varje år för att spela tillsammans, men vi passar även på att göra massa annat kul när vi träffas. Vissa av dessa är folk som bor nära, men som man lärt känna bättre och börjat umgås med mer "privat" efter att man under spelandet lärt känna deras "riktiga" jag, inte bara det "jaget" som många människor visar utåt. Man känner inte riktigt en person förrän man pratat med denne klockan 03-04 på morgonen, om ni förstår tanken? När man är trött så släpper man "garden" lite och man lät känna varandra på en lite "djupare" nivå. De vänner jag träffat genom xboxen har bidragit enormt till min personliga utveckling, det är några som alltid finns där och man har alltid någon att prata med. Alla har problem och det är fruktansvärt skönt att veta att det alltid finns någon att prata med. Man kan sätta sig och spela vilket spel som helst, förr eller senare är man alltid inne i någon sorts diskussion och de är sällan relaterade till spelet man spelar, trots att vi spelar väldigt seriöst.
När man läser detta så kanske det låter som att jag är en väldigt inåtvänd person, som sitter inne och gömmer mig från verkligheten, men det är långt från sanningen. Visserligen älskar jag att spela, jag har många vänner som jag träffat över internet, men det innebär inte att jag alltid sitter där. Det är kul att spela, men jag älskar att gå ut och faktiskt göra "riktiga" saker också. Bara för att man är en gamer så innebär det inte att man är en oduschad, skvallerbytta som bara vill sitta framför sin skärm. Jag föredrar att träffa folk ansikte mot ansikte, jag älskar att vara ute och jag prioriterar i princip alltid "verkligheten" före att sitta inne och spela, men det innebär inte att jag inte är en gamer.
Jag är en person som "hypar" innan spelsläpp, som letar reda på massa information som läckt ut om spelen. Jag är en riktigt seg jävel i konsol-krigen och jag älskar att spela, men jag älskar även att gå ut på krogen, ragga på tjejer, supa, busa och allt som hör till. Det ena utesluter inte det andra och om man tror det så är man förbannat trångsint.
Even boys have something to say if you listen long enough
