Omkring Ellie simmar förfärliga munnar.
Förstadståget dunkar.
Detta är mödrar.
Rovfiskmunnar,
spärrade och spända i girig ångest:
äta eller ätas.
Själva uppätna (ingen har märkt det)
släpar de sitt innanmäte i kassen.
Döda ögon, död ångest,
rovfiskmunnar.
Detta är den älskande.
Färgsvullen svampmun
suger efter byte.
Skammen att ha givit sig, den lurades skam
suger efter tusen triumfers hämnd,
blir aldrig mätt,
lagrar sig i pinad fräckhet
runt en blöt svampmun.
Detta är den fromme,
som med helig snörpning
gömmer och förnekar sina läppar.
Syns inte, finns inte --
Gud själv kan inte se dem.
Varför är han rädd för sina läppar?
Hur ser Ellie ut när hon sover?
Detta är den lyckliga,
Ellie som blev en ägande.
Bland alla de kämpande
är Ellie den som segrade.
Ingen hävstång bänder upp de käkarna,
hopskruvade kring livsvinsten.
Men där vid fönstret,
halvöppen,
blommar en mun som ingenting fångar.
Vad andas Ellie så över vida världen,
så världsfrämmande?
Ellie själv?
När skall Ellie skrämmas dit ner i djupen
till rovfiskar
och sugmunnar,
snappa vilt efter jagat byte,
hugga förtvivlat åt de andra?
I morgon redan,
om Ellie vill leva.
Så vill Ellie ta sin stav och vandra
och söka en annan värld åt sig,
en värld där munnar får vara blommor
och andas som blommor
sin livsanda
och flöda som blommor
av djupa skänker
och stå som blommor
lyckligt öppna.
Omkring Ellie glafsar våra djuphavsmunnar.
Förstadståget dunkar.
Tillägg av
Ellie 2011-09-12 17:02
Svar till Defur [
Gå till post]:
Nej tror Elton John gjorde orginalet men den här är fin =).
h
