Svar till Rosa14 [
Gå till post]:
Blir så arg när jag läser vad du skriver och svarar, och att du kanske vill "skaffa dig" anorexia. Jag har haft bulimi och sån viktfixering att det har varit det enda jag har tänk på i 2-3 år, allt handlade om att bli smal. Vägen dit spelade ingen roll, det spelade heller ingen roll om mina muskler försvann, bara jag blev smal. (jag har alltid varit smal, aldrig överviktig, tills.. jag fick en ätstörning, då gick jag upp i vikt för att jag
åt så lite.)
En ätstörning är ingenting man
vill ha, det är ingenting man "skaffar sig" för att gå ner i vikt, det är någonting man
får omedvetet, nånting man växer sig in i, som man inte kan styra över. Allt sitter i huvudet, och allt man tänker om kropp och vikt är
fel.
Om du ska börja på boxning, kommer du rent ut sagt att suga på det om du inte äter ordentligt. Du kommer inte kunna prestera som du önskar, du kommer inte att få några bra resultat, eller nå dina mål med boxningen om du inte får i dig ordentligt med mat. Du kommer heller inte få en snygg kropp om du slutar äta, du kommer att må skit, dina betyg kommer att ta skada, du kommer bli tystare i skolan bland vänner på grund av hur trött du kommer vara.
Om du tränar mycket och äter för lite så blir du bara lönnfet och pösig, och förlorar muskler.
Att leva med en ätstörning är ingenting som någon vill, om du sitter hemma och avundas pro ana bloggar som är sjukligt smala så ska du lägga av, för du vet
ingenting.
När man har blivit tillräckligt sjuk så handlar det inte längre om att bli smal, det handlar om l
iv eller död. Det handlar om att överväga att ta livet av sig, för att man hatar allt som har med sig själv att göra.
Är det någonting som jag skrivit som verkar lockande? Isåfall varsegod "skaffa dig lite" ätstörningar. Om du blev avskräckt, så skriv tillbaka så kan jag hjälpa dig att sätta upp ett ordentligt mat schema.
