Varje Spoiler är ett nytt kapitel.
Blodrött öga
Visa spoiler
Jag sprang allt jag kunde, Det kändes som att ingen kunde stoppa mig. Jag slängde mig bakom ett par tunnor med gammal fisk. Och det var endast dom som såg till att de två storvuxna vakterna inte kunde se mig.
– Han var för snabb, sa en av dom. Dom gick iväg in till folkmassan igen.
Jag reste mig långsamt och titta upp lite med huvudet. Jag såg dom gå runt hörnet.
Jag gick längst den tunna gränden och det enda jag tänkte på var det jag fick med mig. Jag satte mig ner och öppnade min skinnväska. Jag hade lyckats sno med mig en bröd bit och ett stycke torkat griskött. Och doften var otrolig. Jag hade inte lyckats äta så här mycket sen i fredags. Efter jag hade ätit satte jag på mig min skitiga scarf som täckte upp till min näsa. Nu var det dags att tigga pengar igen… När jag stod där, mitt på torget, Kunde jag höra människor roa sig. Samtidigt som jag kände dofter av nybakat bröd och fisk. Jag kom och tänka på min mamma. Pappa hade sagt att hon dog i barnasängen. Men jag trodde honom aldrig. Han var för det mesta berusad. Och han var skyldig pengar till människor från den undre världen.
Men sen såg jag en annan ung man borta vid ett stånd. Han stod där med ett fint fiskespö och såg belåten ut. I andra handen hade han en pinne som det fanns sex finna fiskar på. Det var då jag fick idén. Jag gick ut genom huvud porten på marknadsdistriktet. Sedan börja jag gå mot bäcken som gick alldeles bredvid borg muren. Jag fick syn på ett fint träd och tog upp min rostiga lilla kniv ur min väska och började hugga i det tunna trädet. Det tog mig knappt två minuter att hugga ner det lilla trädet och jag började genast göra ett litet hål i toppen för linan. Efter jag hade satt fast den så hårt jag kunde letade jag upp en liten bit ståltråd som jag hittat när jag letade i soporna. Jag tog en bit av brödet jag snott imorse och satte fast det på ståltråden. Sen var jag redo. Jag kastade ner den improviserade kroken i vattnet och väntade tålmodigt… Efter en förvånansvärt kort stund så kände jag ett litet ryck och drog snabbt upp min fångst. Det var en rätt så stor fisk. Efter det så tog jag en ny brödbit och satte fast den på kroken. Jag lade ut den så försiktigt jag kunde och väntade en stund. Sen såg jag linan spännas och strax efter det så drog jag snabbt upp den präktiga fisken på land. Den proceduren upprepades i ca en halvtimme och efter jag hade fått upp åtta fina fiskar så leta jag upp några blad och la en av fiskarna i det bladet. Efter jag hade gjort åtta sådana paket med fisk i la jag ner dom i väskan och gick mot den stora porten igen. När jag hade passerat den så gick jag emot fiskehandlaren. Öppnade min väska och visade dom.
– Du kan få tio silvermynt för alla dom, sa han med en grov röst.
– Jag ska minst ha tjugo silvermynt för dom här präktiga fiskarna, kontra jag snabbt med.
– Femton, annars får du hitta någon annan. Sa han med en lite irriterad röst.
Han räckte fram lådan och jag la ner alla fiskarna i den. Sen tog jag gladeligt emot femton silvermynt av mannen samtidigt som han rufsade mig i håret och gav ifrån sig ett brett leende.
– Han var för snabb, sa en av dom. Dom gick iväg in till folkmassan igen.
Jag reste mig långsamt och titta upp lite med huvudet. Jag såg dom gå runt hörnet.
Jag gick längst den tunna gränden och det enda jag tänkte på var det jag fick med mig. Jag satte mig ner och öppnade min skinnväska. Jag hade lyckats sno med mig en bröd bit och ett stycke torkat griskött. Och doften var otrolig. Jag hade inte lyckats äta så här mycket sen i fredags. Efter jag hade ätit satte jag på mig min skitiga scarf som täckte upp till min näsa. Nu var det dags att tigga pengar igen… När jag stod där, mitt på torget, Kunde jag höra människor roa sig. Samtidigt som jag kände dofter av nybakat bröd och fisk. Jag kom och tänka på min mamma. Pappa hade sagt att hon dog i barnasängen. Men jag trodde honom aldrig. Han var för det mesta berusad. Och han var skyldig pengar till människor från den undre världen.
Men sen såg jag en annan ung man borta vid ett stånd. Han stod där med ett fint fiskespö och såg belåten ut. I andra handen hade han en pinne som det fanns sex finna fiskar på. Det var då jag fick idén. Jag gick ut genom huvud porten på marknadsdistriktet. Sedan börja jag gå mot bäcken som gick alldeles bredvid borg muren. Jag fick syn på ett fint träd och tog upp min rostiga lilla kniv ur min väska och började hugga i det tunna trädet. Det tog mig knappt två minuter att hugga ner det lilla trädet och jag började genast göra ett litet hål i toppen för linan. Efter jag hade satt fast den så hårt jag kunde letade jag upp en liten bit ståltråd som jag hittat när jag letade i soporna. Jag tog en bit av brödet jag snott imorse och satte fast det på ståltråden. Sen var jag redo. Jag kastade ner den improviserade kroken i vattnet och väntade tålmodigt… Efter en förvånansvärt kort stund så kände jag ett litet ryck och drog snabbt upp min fångst. Det var en rätt så stor fisk. Efter det så tog jag en ny brödbit och satte fast den på kroken. Jag lade ut den så försiktigt jag kunde och väntade en stund. Sen såg jag linan spännas och strax efter det så drog jag snabbt upp den präktiga fisken på land. Den proceduren upprepades i ca en halvtimme och efter jag hade fått upp åtta fina fiskar så leta jag upp några blad och la en av fiskarna i det bladet. Efter jag hade gjort åtta sådana paket med fisk i la jag ner dom i väskan och gick mot den stora porten igen. När jag hade passerat den så gick jag emot fiskehandlaren. Öppnade min väska och visade dom.
– Du kan få tio silvermynt för alla dom, sa han med en grov röst.
– Jag ska minst ha tjugo silvermynt för dom här präktiga fiskarna, kontra jag snabbt med.
– Femton, annars får du hitta någon annan. Sa han med en lite irriterad röst.
Han räckte fram lådan och jag la ner alla fiskarna i den. Sen tog jag gladeligt emot femton silvermynt av mannen samtidigt som han rufsade mig i håret och gav ifrån sig ett brett leende.
Visa spoiler
Efter det var avklarat så gick jag mot en bänk och la ner alla mina nyinskaffade mynt i min sidväska, i ett innefack så jag var säker på att dom inte skulle komma bort. Efter det så kände jag att något droppa från mitt huvud, det var såklart fisk slemmet som fiskarna kletat i mitt hår. Jag suckade, nu skulle jag behöva göra ren mig igen! Jag hatar det. Men det var nödvändigt. Jag gick ner mot stadens flod, som låg lite tätare emot den yttre muren. Det var där alla tvättade sina kläder och badade. Detta skedde förstås i olika delar av floden. Man badade längst upp i floden där det inte forsade lika mycket som längre ned. Där passade det utmärkt att göra rent sina kläder. När jag var framme vid floden så tog jag av min scarf, tröja, byxa och mina gamla läderskor. Endast mina kalsonger kvarstod. Sedan gick jag lite ifrån floden och lade min väska samt kläder i en prydlig hög, väl dolda bakom en tjock buske. Efter det sprang jag allt jag kunde emot flodkanten. Jag skrek högt och hoppade ner i det perfekt varma vattnet.
När jag badat och gjort mig ren igen så gick jag ur floden, upp på kanten och lät några minuter gå innan jag torkat ordentligt. Sedan gick jag mot mina kläder igen. Tog på mig allt igen och gick därifrån. Dagen var snart över och jag började känna mig trött. Jag gick långsamt emot min gamla sovplats. En gränd alldeles i mitten av staden. Jag kände mig aldrig säker där, kunde knappt sova. Oroade mig ständigt för att någon skulle ta mina saker. När jag var framme där så hade det blivit mörkt. Riktigt mörkt. Jag la mig ner på min lilla filt som knappt kunde täcka mina ben och tog min väska som kudde. Jag kan inte säga att det var bekvämt men jag var glad att jag hade någonstans att sova.
När jag badat och gjort mig ren igen så gick jag ur floden, upp på kanten och lät några minuter gå innan jag torkat ordentligt. Sedan gick jag mot mina kläder igen. Tog på mig allt igen och gick därifrån. Dagen var snart över och jag började känna mig trött. Jag gick långsamt emot min gamla sovplats. En gränd alldeles i mitten av staden. Jag kände mig aldrig säker där, kunde knappt sova. Oroade mig ständigt för att någon skulle ta mina saker. När jag var framme där så hade det blivit mörkt. Riktigt mörkt. Jag la mig ner på min lilla filt som knappt kunde täcka mina ben och tog min väska som kudde. Jag kan inte säga att det var bekvämt men jag var glad att jag hade någonstans att sova.
Visa spoiler
När jag vaknat var det soluppgång, men det var fortfarande kyligt ute. Det var ingen idé kvar att ligga på marken för den är så obekväm. Jag reste mig och tittade ner på marken men min väska kunde inte bli hittad någonstans! Jag fick panik och började riva upp allt omkring mig, tunnorna, säckarna, allt! Någon hade tagit den medan jag sov! Jag la mig igen, helt mållös. Jag tänkte på allt som fanns i den, Min kniv, mina pengar, och min fiske utrustning. Nu hade jag inget. Inte det minsta. Jag vandrade till ett värdshus där jag kunde värma mig igen. När jag gick ner ditt så tänkte jag på för i tiden. Det var bara två år sen pappa hade börjat dricka. Innan det så var allt perfekt. Vi bodde i en liten by utan för den Imperiska staden. Byn vid namn Pavel var inte mycket för världen men för oss som bodde där var det paradiset. Pappa jobbade i en smedja bara några meter från vårt hus och jag gick i byns lilla skola. Men sen började pappa dricka. Hans smedja fick lägga ner och vi blev vräkta. Det var då jag flydde, bort från allt. Ingen bryr sig om ännu en gatupojke och ingen kommer någonsin att göra det. Jag sökte upp det närmaste värdshuset och gick in. Det luktade öl, men det var varmt där. Jag gick fram till baren.
- Kan jag få värma mig här? undrade jag.
- Nej, sa den lilla mannen bakom disken.
Med tanke på hans hoptryckta ansikte och grova fingrar var han nog dvärg. Han stod på en pall för att nå upp till mig.
– Gå, sa han med en grov stämma.
Samtidigt hoppade han ner från pallen och sprang till ett av borden som det var några fulla hobber vid. De beställde mer öl och fortsatte skrika och dricka. När dvärgen serverat dom stannade han upp framför mig.
Varför är du fortfarande här? sa han med en irriterad stämma.
Jag har ett erbjudande, sa jag.
Vadå? sa han medan saliv sprätta ur hans mun.
Jag kan börja arbeta åt dig, servera folk menar jag.
Hmmm? hur mycket i timmen ska du ha då.
Fem silvermynt i timmen, sa jag med en bestämd stämma.
Du kan inte direkt jobba som utkastare eller hur? sa han med en hånfull röst.
Du kan börja med att servera mannen i hörnet där borta. Han vill ha ett glass vin.
Uppfattat, sa jag.
Jag slängde en blick mot mannen i hörnet, Han hade en lång svart kappa som räckte ner till hans fötter. Och ett tunt läderbälte som höll uppe den. Jag gick bakom disken och tog ett vinglas, fyllde det till toppen och gick ut med den. Jag gick långsamt fram mot honom, det var svårt och balansera men jag lyckades i alla fall till hans bord. Jag slängde en blick på hans kappa som hängde ända ner till golvet. Sen bara hände det, jag tippade framåt och spillde ut allt vin. Och innan det landat på marken gjorde mannen en hastig rörelse med sin hand och han drog iväg sin kappa. Vinet tog i marken och rann ut mellan träplankorna. Den lilla dvärgen rusade fram och skällde ut mig. Mannen behöll lugnet och vände sig om, det första jag la märke till var ett stort ärr som han hade över ögat. Det täckte nästan hela ansiktet och var nog gjort med en kniv eller svärd.
Han sa lugnt och sansat att han bara ville ha en ny drink och att det inte var mitt fel. Dvärgen såg förvånat på honom och sen slängde han en smutsig trasa på mig och sa till mig att städa upp det som fortfarande låg på golvet. Sen gick jag med ett nytt glas samtidigt som jag bar fyra stycken ölglas till hobberna som nu var stupfulla. Det gick inte lång tid tills jag tappade alla dom också. Jag hade bara gått ett par steg tills det inträffade. Dvärgen kom rusande till mig och röt rakt i mitt ansikte. Saliven flög i mängder över mig och jag kände gråten i halsen. Han sa att jag inte skulle få lön idag för alla skador jag gjort. Dagen gick och när mörkret gjort inbrott så reste sig mannen i hörnet och gick fram till dvärgen. Han bad om ett rum gav mannen några silvermynt. Hobberna blev utkörda av dvärgen. Dom låg nu i sina egna spyor och sov. När dom hade gått gick den lilla dvärgen fram till mig och sa han:
Du får sova bakom bardisken i natt.
Jag gick långsamt bakom den och såg hur skitig den var. Öl, nötter och damm låg samlat. Jag somnade som en stock. Det var inte bekvämt men jag har inte sovit i ett varmt rum på ett halvår. Men jag kände hur hungrig jag var. Jag vågade inte resa mig och ta något för dvärgen hade säkert räknat allt, Minst två gånger om. Jag vaknade av ett häftigt slag på armen. Det var dvärgen, antagligen hans speciella sätt och väcka folk på, sa jag för mig själv. Jag slungade mig själv ur sängen och började med att gladeligen ta emot en smörgås med hjortkött och ost. Efter jag ätit den så började jag ta emot beställningar från kunder. Just nu så var det bara mackor och mjölk jag gick ut med till kunderna. Sen såg jag mannen, han med den långa kappan. Samma som igår. Han gick långsamt ner från trappan som ledde till övervåningen och satte sig i hörnet igen. Efter ett tag blev jag trött, jag kände att mina ben inte ville bära mig längre. Jag var tvungen att fortsätta för jag måste ha pengar idag. Efter några långa timmar, när mörkret fallit över staden så kallade dvärgen på mig. Jag gick långsamt emot honom och när jag var framme så slog han mig, rakt i ansiktet! Sen sa han rätt så lågt till mig:
Om du fortsätter så här så har jag en kolgruva som du kanske vill jobba i hellre. Kanske till en lön av noll silvermynt per dag?
Jag reste mig långsamt upp av det kraftiga och oväntade slaget för att gå iväg och arbeta mer.
- Kan jag få värma mig här? undrade jag.
- Nej, sa den lilla mannen bakom disken.
Med tanke på hans hoptryckta ansikte och grova fingrar var han nog dvärg. Han stod på en pall för att nå upp till mig.
– Gå, sa han med en grov stämma.
Samtidigt hoppade han ner från pallen och sprang till ett av borden som det var några fulla hobber vid. De beställde mer öl och fortsatte skrika och dricka. När dvärgen serverat dom stannade han upp framför mig.
Varför är du fortfarande här? sa han med en irriterad stämma.
Jag har ett erbjudande, sa jag.
Vadå? sa han medan saliv sprätta ur hans mun.
Jag kan börja arbeta åt dig, servera folk menar jag.
Hmmm? hur mycket i timmen ska du ha då.
Fem silvermynt i timmen, sa jag med en bestämd stämma.
Du kan inte direkt jobba som utkastare eller hur? sa han med en hånfull röst.
Du kan börja med att servera mannen i hörnet där borta. Han vill ha ett glass vin.
Uppfattat, sa jag.
Jag slängde en blick mot mannen i hörnet, Han hade en lång svart kappa som räckte ner till hans fötter. Och ett tunt läderbälte som höll uppe den. Jag gick bakom disken och tog ett vinglas, fyllde det till toppen och gick ut med den. Jag gick långsamt fram mot honom, det var svårt och balansera men jag lyckades i alla fall till hans bord. Jag slängde en blick på hans kappa som hängde ända ner till golvet. Sen bara hände det, jag tippade framåt och spillde ut allt vin. Och innan det landat på marken gjorde mannen en hastig rörelse med sin hand och han drog iväg sin kappa. Vinet tog i marken och rann ut mellan träplankorna. Den lilla dvärgen rusade fram och skällde ut mig. Mannen behöll lugnet och vände sig om, det första jag la märke till var ett stort ärr som han hade över ögat. Det täckte nästan hela ansiktet och var nog gjort med en kniv eller svärd.
Han sa lugnt och sansat att han bara ville ha en ny drink och att det inte var mitt fel. Dvärgen såg förvånat på honom och sen slängde han en smutsig trasa på mig och sa till mig att städa upp det som fortfarande låg på golvet. Sen gick jag med ett nytt glas samtidigt som jag bar fyra stycken ölglas till hobberna som nu var stupfulla. Det gick inte lång tid tills jag tappade alla dom också. Jag hade bara gått ett par steg tills det inträffade. Dvärgen kom rusande till mig och röt rakt i mitt ansikte. Saliven flög i mängder över mig och jag kände gråten i halsen. Han sa att jag inte skulle få lön idag för alla skador jag gjort. Dagen gick och när mörkret gjort inbrott så reste sig mannen i hörnet och gick fram till dvärgen. Han bad om ett rum gav mannen några silvermynt. Hobberna blev utkörda av dvärgen. Dom låg nu i sina egna spyor och sov. När dom hade gått gick den lilla dvärgen fram till mig och sa han:
Du får sova bakom bardisken i natt.
Jag gick långsamt bakom den och såg hur skitig den var. Öl, nötter och damm låg samlat. Jag somnade som en stock. Det var inte bekvämt men jag har inte sovit i ett varmt rum på ett halvår. Men jag kände hur hungrig jag var. Jag vågade inte resa mig och ta något för dvärgen hade säkert räknat allt, Minst två gånger om. Jag vaknade av ett häftigt slag på armen. Det var dvärgen, antagligen hans speciella sätt och väcka folk på, sa jag för mig själv. Jag slungade mig själv ur sängen och började med att gladeligen ta emot en smörgås med hjortkött och ost. Efter jag ätit den så började jag ta emot beställningar från kunder. Just nu så var det bara mackor och mjölk jag gick ut med till kunderna. Sen såg jag mannen, han med den långa kappan. Samma som igår. Han gick långsamt ner från trappan som ledde till övervåningen och satte sig i hörnet igen. Efter ett tag blev jag trött, jag kände att mina ben inte ville bära mig längre. Jag var tvungen att fortsätta för jag måste ha pengar idag. Efter några långa timmar, när mörkret fallit över staden så kallade dvärgen på mig. Jag gick långsamt emot honom och när jag var framme så slog han mig, rakt i ansiktet! Sen sa han rätt så lågt till mig:
Om du fortsätter så här så har jag en kolgruva som du kanske vill jobba i hellre. Kanske till en lön av noll silvermynt per dag?
Jag reste mig långsamt upp av det kraftiga och oväntade slaget för att gå iväg och arbeta mer.
Visa spoiler
När dagen äntligen var över så kom dvärgen fram till mig återigen.
Idag har hobberna lämnat sitt rum ledigt. Du kan ta det.
Jag lyste upp inombords. Och idag fick jag till och med kvällsmat! Ett par mackor som blev över från denna dags frukost.
Jag sprang upp till övervåningen och gick till rummet längst bak i korridoren, som var osmakligt inrett med gyllengula mattor med bruna ränder i.
Efter jag öppnat dörren, till rum tio så gick jag långsamt in. När jag tittade mig omkring såg jag en säng! En säng, med madrass och vita lakan! Jag sken upp och sprang emot den, och gjorde ett glädjehopp mot den. Den var så mjuk och bekväm så att det knappt kändes verkligt.
Jag tog en av mina mackor och åt snabbt upp den. Den andra gick samma öde. Jag tänkte för mig själv att detta var den enda dagen på ett halvår som jag varit mätt, varm och haft en varm säng att sova i. Det slog mig snabbt att jag för en gångs skull inte hade något att göra. Jag gick mot min säng och somnade snabbt. Mitt i natten blev jag väckt av ett prassel. Det var metalliskt, sen ett dörr gnissel. Jag blunda hårt och nöp mig själv i armen. Det var ingen dröm. Jag drog min filt längre upp över huvudet och var bered att gå till attack. Jag började höra lätta fotsteg som kom närmare. När jag hörde andetag bredvid mig drog jag snabbt av mig filten och började sparka med benen. Båda dom blev låsta av två starka händer. Jag titta upp och såg honom. Mannen som jag serverade vin här om dagen! Hans stora ärr över ögat lyste blodrött.
Idag har hobberna lämnat sitt rum ledigt. Du kan ta det.
Jag lyste upp inombords. Och idag fick jag till och med kvällsmat! Ett par mackor som blev över från denna dags frukost.
Jag sprang upp till övervåningen och gick till rummet längst bak i korridoren, som var osmakligt inrett med gyllengula mattor med bruna ränder i.
Efter jag öppnat dörren, till rum tio så gick jag långsamt in. När jag tittade mig omkring såg jag en säng! En säng, med madrass och vita lakan! Jag sken upp och sprang emot den, och gjorde ett glädjehopp mot den. Den var så mjuk och bekväm så att det knappt kändes verkligt.
Jag tog en av mina mackor och åt snabbt upp den. Den andra gick samma öde. Jag tänkte för mig själv att detta var den enda dagen på ett halvår som jag varit mätt, varm och haft en varm säng att sova i. Det slog mig snabbt att jag för en gångs skull inte hade något att göra. Jag gick mot min säng och somnade snabbt. Mitt i natten blev jag väckt av ett prassel. Det var metalliskt, sen ett dörr gnissel. Jag blunda hårt och nöp mig själv i armen. Det var ingen dröm. Jag drog min filt längre upp över huvudet och var bered att gå till attack. Jag började höra lätta fotsteg som kom närmare. När jag hörde andetag bredvid mig drog jag snabbt av mig filten och började sparka med benen. Båda dom blev låsta av två starka händer. Jag titta upp och såg honom. Mannen som jag serverade vin här om dagen! Hans stora ärr över ögat lyste blodrött.
/logoff