The_ist
P
36
Stockholm
Hjälte
499 inlägg
2008-10-05 09:59
Hej! Det här är en jättesvår situation, ung, och med barn. Otroligt svårt beslut, vad kommer att hända? vad kommer människor att tycka? jag är inte redo för att bli förälder.
Men jag vill ändå säga vissa saker som jag tycker är otroligt viktigt att lyfta fram.
Jag blir rädd och ledsen när jag läser saker som "Vi löste det i 9e veckan", eller när folk säger att det handlar om kvinnans kropp, som hon ska få bestämma över.
Faktum är att det är en människa som vi pratar om! Gynekologernas riksförbund har, sedan 70-talet, haft i sina stagdar, sagt att det faktiskt är ett liv som man avslutar. Jag menar ju att människan har ett värde, just för att hon är en människa. Sedan att människan inte har ett medvetande, eller att vi har fått en personlig relation till den än, är irrelevant. Ett spädbarn som just fötts, hur medvetande är det? Skulle någon döda det, då skulle vi ta starkt avstånd. Jag förstår inte hur vi kan tänka oss att döda en annan människa, av rent praktiska skäl. Riktigt tunga, jobbiga praktiska skäl, absolut, men ändå ytterst sett praktiska.
Och är det en människa? Nej? Ok, visst, det kan man mena, men du kan aldrig vara 100% säker. Är Kalle ute i skogen och jagar och hör att det prasslar i buskarna så skjuter inte Kalle. Han skjuter inte i förhoppningen att det är en älg, han måste först veta att det inte är en människa.
Och om det inte är min sak att säga det? Får alla bestämma själva hur dom ska göra? Ja, då kan vi kasta bort hela rättssystemet! Om någon har mördat någon annan, eller rånat eller vad som helst. Då är det självklart att jag kan säga att det var fel och sedan straffa personen. Jag kan ju inte referera till personens egna moral och säga att "det är upp till honom, jag kan inte komma och säga hur han ska göra". Är det skillnad? Jag tycker inte det. Det är fortfarande en människa som vi har dödat, i min åsikt.
Jag är ledsen om jag sårat människor med vissa saker här, det är inte alls min mening. Men hur som helst så är det en människa vi pratar om! en person som kommer växa upp, skapa sig ett liv, vänner, familj. Det är inte någon sjukdom.
Detta handlar ytterst om människovärdet. Är vi värda något som människor?
Jag vill inte heller försöka hjärntvätta eller trycka på min åsikt, inte mer än någon annan här. Jag vill bara lägga fram den andra sidan av detta, som sällan eller aldrig får uttryck. Är det inte så vi skapar en egen uppfattning? Genom att höra flera sidors argument och sedan skapa våran egen, istället för att bara höra ena sidan?
Hoppas på seriösa svar. Och "orolig pojkvän". Ta hand om dig och tänk över det här.
MvH Marcus
