Svar till Dumass [
Gå till post]:
"Och? Vad spelar det för roll? Jag vill inte ha diktatur bara för att jag kanske får en bra ledare. Som inte succesivt förtrycker och mördar sin egen befolkning då propaganda inte är effektivt på alla.
Det har kommit så mycket våld, svält, död och skit ur kristendomen att det inte är sant. Även om det är emot religionen så kommer skit från den. Ska man då fortsätta att ha kvar det för att det inte är meningen?
Ska man bara låta dem vara kvar för att de är synd om dem för att de inte kan göra något rätt?"
För att religion hjälper fler än det stjälper. Och ja, det tror jag på 100%. Sen tror jag att det kommer bli färre och färre brott pga religion också. En annan sak är ju att det beror till stor del vilken religion utövaren tillhör också, hur stor risken är för att han kommer ta till våld eller nåt annat sånt i sin religions namn. Tror det är YTTERST få hinduer eller buddhister som utövat våld i sin religions namn. Hinduer exempelvis tror ju att gudar kan visa sig i många olika former, och bryr sig alltså inte om ifall en kristen tror på Gud, eftersom det mycket väl kan vara samma som han dyrkar. Buddhister behöver jag väl inte ens nämna. Den mest lugna. icke-våldsamma religion man kan tänka sig förmodligen
"Som sagt, agressiv människa.
Jag vet inte, men jag känner inte riktigt för att bli vänner med folk här. Du verkar okey, men de andra här är idioter. De är människor som jag hade hoppas på IRL också. Ifall de är såhär när man träffar dem IRL."
Bara av ren nyfikenhet... varför är du så aggressiv?
Det finns väl en stor gråzon mellan att bli vän med någon, och att kalla dem för idioter?
Jag håller med dig, de flesta här ger sig in i diskussioner utan att kunna nånting överhuvudtaget om ämnet, och sen är de allra flesta tykna, elaka, spydiga, kaxiga osv osv. Listan kan göras lång. Bidrar inte direkt till någon bra stämning
"Att klaga på samma sak hela tiden, börjar faktiskt bli lite irriterande nu. Nej, jag kallar det inte socialt intelligent. Men jag är inte här för att göra mitt bästa ifrån mig eller för att imponera på någon."
Ursäkta (:
Jag försöker bete mig hyfsat bra till stor del för mig själv också. Hur ska jag kunna vara imponerad av mig själv om jag inte försöker? Sen är det ju också så att hjärnan ofta går på autopilot också. Det finns ingen som tänker konstant på hur de beter sig mot andra, vilka signaler det de kommunicerar ger, vad andra tycker om det man gör osv osv. Alltså, är man van vid att bete sig dåligt mot andra, eller trycka ner andra, kommer man troligtvis göra det större delen av tiden man umgås med andra människor. Vare sig man vill det eller inte. I mina ögon är det en riktigt usel vana att ha
"Så bara för att jag beter mig på ett sätt mot vissa människor så gör jag det mot alla människor jag träffar tror du?
Jag behandlar inte alla likadant, jag bemöter folk olika beroende på omständigheter."
Jag har inga tvivel om att du kan bete dig bra mot andra när du vill/försöker. Men som jag skrev precis så går hjärnan otroligt ofta på autopilot. Dessutom, jag vet inte om du lagt märke till det hos dig själv eller inte, men för mig är det så att om jag varit med en person och varit tyken/elak, så tar det ett tag innan man kommer in i det mindsetet att man istället är omtänksam, trevlig och snäll istället. Jag försöker iofs att inte vara tyken och så, men det går inte alltid
"Det kan den svenska lagen också, sålänge man har tillit till den."
Skulle nog säga att det är grymt stor skillnad mellan lagen och en religion iofs. En religion kan vara en livsstil. En religion kan också ge en förebilder, något att sträva efter. Det kan sätta upp mål åt en, hjälpa en att göra val, och något att vända sig till, när man inte har något annat. Sen är det nog grymt svårt att få tillit till lagen på samma sätt som sin religion också tror jag
"Ja, jag känner mig mogen av att hacka ner på folk. Ja, du har rätt det är nog därför jag gör det? Jag gjorde det antagligen av en impuls och sen är det bara att fortsätta. Detta är inget jag kommer att minnas om en vecka, så jag bryr mig inte så mycket om vad jag säger faktiskt."
Alltså jag tror inte riktigt på karma eller nåt i den stilen, men hänvisar till det faktum att hjärnan ofta går på autopilot..
"Ja, det är du. Jag har haft en helt annan uppväxt, helt andra erfarenheter och det är säkert mycket annat som skiljer oss åt.
Jag har respekt för att folk tror, men jag tycker att det är bland det är en av de största slöserier med tid och sunt förnuft som finns. Jag tycker det är idiotiskt att slösa sin tid på sånt. Men jag respekterar att folk inte klarar sig utan religion. Vissa människor behöver det stödet.
Men det är något med vissa i detta forum som verkligen retar mig."
Jag tyckte precis likadant innan. Var sträng ateist, och jag tyckte att alla som trodde på nån religion var en fullkomlig idiot. Har dock genomgått en förändring. Kan inte riktigt sätta ord på känslan, men man känns väldigt mycket mindre hård i sitt sätt att vara mot andra människor, men samtidigt så vågar man vara sig själv mycket mer. Numera utgår jag helt från att andra kommer tycka att jag är en cool person oavsett vad jag gör/vad jag är. Jag hade kallat förändringen för mognad, det är det det känns som iaf.
Haha, jo, som sagt, vissa på det här forumet är ju idioter. Det är ju bara att inse. Men orka lägga sin tid på att bråka med dem. Knappast värt den tiden
"Alltså, jag kommer inte att respektera dessa människor.
Dig kan jag respektera åandrasidan. Så jag kan sluta att vara dryg mot dig. Men du är den enda som har bevisat något."
Beroende på om du menar samma personer som jag menar så förstår jag dig.
En snabb fråga, varför, tror du, att du respekterar mig, men inte andra som ändå har samma åsikter som jag?
