Hejsan.
Jag är kille, 16 år, oskuld (fortfarande *suck*) och har haft flickvän sedan ett par veckor tillbaka.
Just nu mår jag ganska konstigt, det är en blandning av ångest och skam, och här kommer anledningen:
Jag och min flickvän har inte varit tillsammans så länge och för ett par dagar sedan frågade hon om jag ville sova hos henne dagen därpå. Självklart tyckte jag, det skulle bli jättemysigt. Vi skulle med all säkerhet ha sex, det var jag förberedd på, och jag som oskuld var faktiskt inte speciellt nervös över huvudtaget. Jag har en underbar flickvän som är öppen och som man kan prata om allt med, vi har det väldigt bra. Så jag var rätt lugn, och vi hade ändå kommit en ganska bra bit på vägen mot sex, hon hade runkat av mig flera gånger tidigare, jag hade pullat&pillat och sådär, så det kändes som att det skulle gå fint till och att det inte skulle bli så stelt alls.
Något jag däremot känt press över är vännerna. Jag vet att det inte är något att bry sig om, men det finns ALLTID en liten känsla av stress och press, killkompisar emellan, om de flesta i kompiskretsen har haft sex och någon eller några få inte har haft det. Ni fattar. Jag kände såklart av denna press från vännerna, och det har jag gjort en ganska lång tid för det var längesen de flesta jag känner blev av med oskulden. Usch vad jag hatar det uttrycket, "bli av med oskulden"... Precis som att det är något man "ska bli av med" och att det är något "töntigt" att vara oskuld.. Hur som helst, den här pressen från vännerna (som man såklart ska ignorera, hur svårt det än är), tillsammans med en egen liten prestationsångest, gjorde mig lite mer stressad, fast jag försökte hela tiden lugna mig och tänka på att det skulle gå fint, bara jag inte stressade utan tog det lugnt och så.
Så kom kvällen och vi var hemma hos henne. Vi kollade film, vi myste med strul och allt som hör till, allt var perfektum, vi gick och la oss så småningom och hjärtat började dunka hårdare och hårdare. Nu var det nära, och jag tänkte faktiskt lite, måste jag erkänna, på hur skönt det skulle bli att dagen efter kunna svara på polarnas sms där dom undrar hur det gick, och skriva att "jorå, det gick bara fint :)", men jag försökte rikta fokus på annat, att imponera på polarna är ju fan heller mitt mål med sexet, nu ska jag koncentrera mig på det jag ska göra.
Hur ska jag säga det här, tycker ni. Anledningen till att jag fortfarande sitter här, oskuld, med skammen så stor att jag bara vill grina, ångesten som gör mig svimfärdig, är... Ja hur säger man? "Den ville inte?", "jag var inte kåt?", "kunde inte få upp den?". Att säga att jag inte fick upp den låter som om jag är en 75åring...
Nej men helt ärligt, jag kan knappt tro att detta hände mig? Till en början låg vi där nakna, hon var våt och jag var kåt och hård. Sen frågade jag om jag skulle ta kondom, hon sa ja och reste sig, öppnade en låda, tog en kondom, gav mig kondomen och la sig igen. Jag noterade det, men trodde inte det gjorde något, att kuken lagt sig lite under tiden hon tog fram kondomen. Men jag ville få upp den igen innan jag skulle sätta på kondomjäveln så ja började strula och pilla igen.
Jag försökte i kanske fem långa pinsamma minuter, med kondomen fortfarande i sin förpackning i handen, att få upp kukjäveln utan resultat, genom att strula och ta på henne och så. Sen började jag försöka få upp den på egen hand, ingenting hände. Det var som om all lust, att kåthet, allting försvann. Kuken drog ihop sig och blev mindre än den har varit på 10 år. Pinsamt? Ja. Jag lovar. Pinsamt så in i.
Aja hur som helst, när kuken inte ville längre och efter många försök att få upp den sluta jag, suckade och la mig på rygg, stirrade upp i taket. Flickvännen förstod såklart. Hon pussade på mig och sa det gör inget, det löser sig, och jag blev gråtfärdig för hur jävla snäll hon är. Och hur oduglig, taskig, dum, idiotisk och liten jag kände mig i det ögonblicket. Jag frågade om det var okej, sa till henne att jag inte förstod vadfan som hände, hon sa ja ja, det är självklart ingen fara, osv. Hon tröstade mig på det bästa sättet som finns, med att bara förstå och acceptera. Tack. Men fan vad jag skämdes. Hon sa faktiskt att vi kunde testa på morgonen istället. Jag sa självklart och trodde att det skulle vara bättre då.
Tji fick jag! Kuken var lika ovillig som kvällen innan, den ställde sig upp i ungefär 8 sekunder och la sig sedan igen. Den kunde inte bestämma sig. Jag kan inte erkänna att jag var speciellt sugen i och för sig på morgonen, jag skämdes mest. Även fast jag inte behöver skämmas egentligen. Hon förstod likaså på morgonen att det fortfarande inte löst sig och vi sket helt och hållet i att ligga i sängen. Så var det över. Och nu sitter jag här och kan knappt tro att det hänt.
Har lite frågor..
*Hur kommer sig detta? Jag kan ana att det är en blandning av pressen jag känner över att prestera, och över vännernas hetsningar, samtidigt som jag faktiskt tror att momentet med kondomen gjorde att det till viss del sket sig. För när jag fick kondomen kände jag bara, ånej, kommer den passa?, kommer jag misslyckas med att sätta på den?, kommer kuken vara hård nog när jag ska sätta på den? och så vidare..
*Hur ska jag göra i fortsättningen?
*om vi försöker igen och samma skit händer, jag får inte upp kuken, vad gör jag då? söker läkarhjälp?
*Vad ska jag säga till vännerna, måste jag ens säga något? De ska väl fan inte lägga sig i?
*Hur vanligt är detta, att kuken inte vill fast man själv vill?
*hur ska jag tänka vid nästa tillfälle?
Tack till alla som orkar läsa allt detta, om det nu är någon som orkar.
Mvh Bill
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!