Detta inlägg riktar sig till ateister som tror att vetenskapen motbevisar religion eller att vetenskap och religion inte är förenbara. Om du är ateist och inte tror att det finns en motsättning mellan vetenskap och religion så är det här inte riktat till dig.
Vetenskapen är vår hävdvunna nyckel till den materiella verkligheten. Det är endast med och genom den vi botar sjukdomar, utforskar rymden och får insikt i den naturliga tillvaron som vi lever i. Vetenskapen som metod är i detta fall den bästa metoden.
Men vetenskapen förklarar inte det som går utöver det materiella. Finns det något sådant?, kan man fråga. Jag skulle svara ja: moraliska sanningar, insikter i tillvarons och existensens själva väsen, insikter och förebilder får vi inte genom vetenskap, utan genom konsten: litteraturen, musiken, filosofin och den hävdvunna kulturen. Står dessa då i motsättning till vetenskap? Nej, knappast, vetenskap är en metod: den har ingen agenda, inga åsikter och ingen inställning. Den varken bejakar eller förnekar en moralisk verklighet. Den är bara inte applicerbar.
Man kan hävda motsättningen mellan filosofi och religion. Enligt den sokratiska principen ska varje argument prövas på dess egna principer. Religion utfärdar dogmer och dekret. Men den sokratiska metoden, fastän en oumbärlig port till kunskap och självinsikt, kan inte ge några absoluta svar. "Det enda jag vet är att jag inte vet något".
Varför jag är kristen: genom religion får jag en ovedersägbar grund att stå på. Den är inte föremål för filosofisk eller vetenskaplig debatt, och jag vet det. Men den ger existentiell tröst, gemenskap och framförallt en rationell grund att stå på. Jag bejakar faktumet att några saker inte kan förklaras eller förstås, för att kunna förstå allt annat. Jag accepterar religiösa svar på vissa frågor, för att kunna utforska världen såsom den är istället för att förfalla i existentiell ångest och grubbleri. Inför alla andra frågor står jag med ett öppet öga, en strävande ande och en ohämmad tanke, men för att kunna göar det måste jag acceptera tillvarons själva existens och mening som en trosfråga.
Jag läste ett citat av C.S. Lewis för ett tag sedan. Jag förstod aldrig dess innebörd då, men jag gör det nu.
Jag tror på Gud på samma sätt som jag tror på att solen stigit upp; Inte bara för att jag ser den, utan för att på grund av den ser jag allting annat.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!