Svar till ciko [
Gå till post]:
Vi låter Bibeln förklara:jesaja 7:20
" Den dagen skall Herren med den lejda kniven från andra sidan Eufrat kungen av Assyrien raka av håret från huvud och kön, även skägget skär den bort."JHWH förvarnade Juda om att han skulle använda Assyriens kung som en ”rakkniv” för att ”avraka huvudet och fötternas hår” och även ”rycka bort” skägget.
Detta betydde tydligtvis att en stor del av Judas land skulle ödeläggas och att de tillfångatagna invånarna skulle föras bort. (Jes 7:20)
Ja Jesaja hade blivit inspirerad att förutsäga att Jehova skulle använda Assyriens kung som ”en lejd rakkniv” för att ”avraka” Judas rike. (Jes 7:17, 20)
Det framgår inte om denna ”rakkniv” syftade uttryckligen på Tiglat-Pileser III, som kung Ahas mutade, men skildringen visar ändå att denne assyriske kung vållade Ahas stort trångmål och att mutan inte ”hjälpte honom”. (2Kr 28:20, 21)
Detta kan ha varit den inledande fasen av den assyriska ”flod” som skulle ”svämma över” Juda och till sist nå ”upp till halsen” på riket, vilket den tydligt gjorde på Hiskias tid. (Jes 8:5–8; 2Ku 18:13, 14)
Bibeln gör narr av Gud, bibeln själv säger att den innehåller lögner som du kan se
jeremia 8:8
"Huru kunnen I då säga: ”Vi äro visa och hava HERRENS lag ibland oss”? Icke så, de skriftlärdes lögnpenna har förvandlat den i lögn."
Räkenskapens dag skall således komma för dem som har förföljt Jehovas kristna vittnen och hånat dem med de utmanande orden:
Var är er Gud, Jehova? Nu kan han komma och rädda er! (Ps. 22:8, 9)
I den stundande ”stora vedermödan”, i vilken kristenheten skall gå under, skall förföljarna, som med sina handlingar har behagat kristenheten, komma underfund med om deras falska gudar kan hjälpa dem.
Då skall det stå klart för dem att deras gudar är oförmögna att rädda dem undan domen från den Gud som de har förlöjligat.
På Jeremias tid skulle några överleva Jerusalems förstöring.
Vad skulle hända dem? De skulle föras bort till Babylonien. Där skulle de ”hellre vilja dö än leva”. (Jer. 8:3) Fastän Jehova vädjade till de förbundsbrytande israeliterna om att vända åter till ett fridfullt förhållande med honom, föredrog de denna världens ”allmänt omtyckta väg” ända fram till år 607 f.v.t.
De lade således ingen säker grund för en fridfull framtid med Jehovas välsignelse. I denna tid finner vi likaså att kristenheten har valt den allmänt omtyckta vägen. I många årtionden nu, sedan 1919 v.t., har Jeremiaklassen, som består av Jehovas smorda vittnen, bekantgjort den väg man kan följa för att åter komma i ett fridfullt förhållande till bibelns Gud.
Men flertalet kyrkomedlemmar i kristenheten har vägrat att ge akt på detta. Det förhåller sig alldeles som Jeremia sade:
”Varför går det då bort i beständig avfällighet, detta folk i Jerusalem? Varför hålla de fast vid sitt svek och vilja icke vända tillbaka? ... Ingen enda finnes, som ångrar sin ondska, ingen säger: ’Vad har jag gjort!’ Alla löpa de bort”, ”till den allmänt omtyckta vägen”. — Jer. 8:4—6; v. 6 delvis enl. NW.
Vad var det som var på tok i Jeremias dagar under den tid då Jehova ingående granskade, inspekterade, sitt förbundsfolk?
Och vad är det i dag som är på tok med kristenhetens människor?
Det var och det är det förhållandet att de inte har gjort bruk av sin urskillningsförmåga, en sådan förmåga som flyttfåglar har att urskilja att våren är i antågande.
Fåglar som kommit norrifrån och sökt tillflykt i varma sydliga trakter under den nordliga vintern, till exempel i Palestina, vänder ofördröjligen åter till sina boplatser och platserna för sin parningslek uppe i norr. ”Men”, säger Jehova och gör en ofördelaktig jämförelse, ”mitt folk känner icke Jehovahs rättsordning.” (Jer. 8:7, Myrberg)
Det var likadant i Jesu och hans apostlars dagar, innan romarna förstörde Jerusalem år 70. (Matt. 16:2—4; Luk. 19:44) Det har visat sig vara likadant med kristenheten nu i Jeremiaklassens dagar.
Kristenhetens prästerskap gör gällande att de är visa, inte i första hand därför att de har bibeln, utan därför att de har bedrivit teologiska studier.
De vidhåller att de är upplysta om lagen från bibelns Gud och vet hur man skall tolka och tillämpa den. Men bibelns Gud vet att det förhåller sig annorlunda.
Han blickar mot den närliggande framtiden, när de faktiskt kommer att ställas inför följderna av sitt sätt att sköta kristenhetens angelägenheter. I denna sin framsynthet säger Jehova:
”Huru sägen I då: ’Vi äro visa och hava Jehovahs lag bland oss’. — Ja, men se [nu, när den slutliga nöden bryter ut], de skriftlärdas lögngriffel har gjort den till lögn [verkat i ren lögnaktighet,
O, huru hava de visa kommit på skam; de äro bestörta och snärjas i sin visdom!
Se, Jehovahs ord hava de förkastat, och vad vishet hava de då? Därföre [vid de fientliga styrkornas invasion] skall jag ock giva deras hustrur åt andra, och deras åkrar åt nya ägare. Ty från den minste till den störste äro de begivna på orätt vinning; från profet till präst fara de alla med lögn.” — Jer. 8:8—10, Myrberg