Efter att jag sett på Cyanide & Happiness - Sinking Ship, kom jag att tänka på om denna principen “kvinnor och barn först” kan denna existera fortfarande som evakuerings policy när livbåtar är av begränsat antal, liksom då man inte placeras i en livbåt betyder döden? När man kommer till en sådan här situation prioriteras de mest sårbara först för överlevnad, eller prioriteras inte någon alls? Kan en kapten idag verkligen beordra att kvinnor och barn skall få prioritering till livbåtar?
Jag har hört vissa som påstår att de mest sårbara bör prioriteras först, för att annars skulle det resultera i att många av dessa skulle dö. I och med att kvinnor och barn är fysiskt svagare än män bör de därför ha prioritet till livbåt över män. Att de utsattas (barn, sjuka eller förlamade eller kvinnor) chans att komma av skeppet levande skulle annars helt förlita sig på god vilja.
Själv anser jag att ingen bör ha prioritet över någon annan till liv (finns mänskliga rättigheter), vilket är nödvändigt i ett jämställt samhälle. Tycker att först till kvarn bör gälla och att människor inte ska tvingas eller vara skyldiga att offra sina egna liv för hjälpa de mest utsatta. Är det inte precis lika egoistiskt för sårbara människor att få företräde? Det löper en stor chans att man dör oavsett sin fysiska styrka om det är tillräckligt kallt i havet.
Det kommer nog alltid att finnas egoister, men att prioritera sitt eget liv i en situation där det finns begränsat med livbåtar, är det ont med tanke på att vi är av samma värde? Jag anser inte det. När det kommer till ett scenario som detta, är det verkligen alla för sig själva. Det är ganska omöjligt att få människor att inte prioritera sig själva. När ens eget liv står på spel tror jag att man förmodligen känner frestad att rädda sitt eget liv, med eller utan denna princip om "mest utsatta först".
Vet någon hur evakuerings policyn lyder i en situation där det är begränsat med livbåtar på ett skepp? Vad tycker ni?
Trollkarlar finns