Mina andra syskon kunde grina och tjuta vid allt möjligt medans jag istället blev antingen likgiltig eller arg .
Så har det fortsatt hela mitt liv. Händer det något blir jag riktigt arg men visar det inte .istället Bär på ilskan tills jag får utlopp för den på antingen träningar. / slagsmål men det är rätt sällan det är ju dom gångerna någon har varit dryg så har jag varit snabb på att bli fysik.små gnabb släpper jag fort och är inte en långsiktig person när det kommer till små tjafs osv
Varför är det så? Är det normalt att inte gråta alls? Jag blir oftast nedstämd om något tragiskt händer men inga tårar.
Ingen som påverkat mitt liv negativt eller positivt och stör mig inte alls att jag fungerar såhär men blir ju nyfiken på varför
Någon som har några idéer eller erfarenheter?
Slöseri på din tid att läsa det här , så ge fan i det
