Hej!
Jag och en kompis, låt oss kalla honom för Martin, hade igår en ganska intressant diskussion utifrån två olika ståndpunkter djupt rotade i vår egen syn på social gemenskap.
Det började med att vi satt och åt i matsalen, och så såg jag en kille som satt sig ensam vid ett bord brevid vårat. Jag bjöd då in honom att sitta med oss och han tackade ja. När han satt sig vid vårt bord kallpratade jag med honom, frågade vilken klass han gick i, om han spelar något, osv. Samtidigt såg Martin som satt framför mig lite uppriven ut. Han, som normalt sett tycker om att prata, var nu tyst och flackade med blicken från sin tallrik till mig. Det var tydligt att han inte var bekväm.
Vi satt där i kanske 10 minuter och åt färdigt, när vi sedan gick så frågade jag Martin vad han tänkte på, nu och vid bordet. Han sa då att han tyckte det var lite konstigt, nästan onödigt, att jag bjöd in killen som satt ensam. Det eftersom jag inte inledde någon djupare konversation med killen, utan bara kallpratade, och Martin menar då att situationen var "awkward" både för honom och möjligen för killen jag bjöd in.
Vi kom sedan in på en diskussion om gruppdynamik och varför 2 personer i en grupp är bättre än 3.
Vad tycker ni? Ska man bjuda in någon som sitter ensam även fast man riskerar att skapa en obekväm stämning mellan alla tre? Och vad skulle ni göra om någon satt ensam?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
