Till att börja med är jag en kille som går sitt sista år i gymnasiet.
Det är runt 2 år sedan jag drack mig berusad för första gången, jag föll genast för spriten och älskade känslan av att vara berusad. Det första året efter jag började dricka var som för vilken tonåring som helst, jag gillade att festa helt enkelt. Jag festade och drack nästan varje helg. Mina kompisar såg mig som killen som alltid drack för mycket, men jag såg aldrig problemet med det, jag ville ju bara festa och ha kul. Så såg det ut i ett år, jag festade 3-4 gånger i månaden och varje gång blev jag "shitfaced", hände aldrig att jag drack i måtta.
Men för ungefär ett år sedan gick jag igenom massa skit, min dödssjuka syster gick bort och min mamma blev självmordsbenägen. Jag har under flera år känt ångest inom mig från tid till tid, men under denna tiden blev ångesten outhärdlig. Ångesten blev så stark så jag fysiskt kände hur min kropp slets isär, men jag hade ingen att prata med. Det var då jag började dricka i min ensamhet, rent ångestdämpande syfte. Det var inget som hände varje dag, men jag drack minst 1-2 gånger i veckan, och slutade gå på lika mycket fester. Jag ville hellre dricka i min ensamhet. Så såg mitt liv ut i ett halvår, vissa veckor var jag helt nykter, vissa veckor drack jag 3-4 dagar.
Sedan blev jag tillsammans med min nuvarande flickvän för ett halvår sedan. Jag insåg att jag inte kunde hålla på att dricka hela tiden, så jag slutade. Jag drack några enstaka gånger när det var studentfester och liknande, men överlag så hade jag börjat dricka som en "normal" person.
Detta funkade fram tills mitten av januari. Jag satt ensam på mitt rum en torsdags kväll. Stressad av skolan så ville jag slappna av, så jag slog upp ett glas whisky. Det ena ledde till det andra, och det slutar med att jag däckade på golvet. Nästa dag drack jag igen, för att jag mådde så dåligt över gårdagen. Tredje dagen drack jag också, denna gången bara för att känna den underbara känslan av att vara full. Jag har inte kunnat sluta dricka sedan dess, sedan mitten av januari fram tills nu har jag druckit 3-5 gånger varje vecka. Värst var förrförra veckan när jag drack 5 dagar i rad. Jag bestämde mig för att sluta då, för när jag vaknade efter den femte dagen kunde jag inte sluta skaka, inte darra, utan fullt ut skaka i hela kroppen. Men även om jag ville sluta så blev det att jag drack 2 gånger förra veckan. Det låter kanske rent av efterblivet för någon som inte sitter i min sits att man skulle dricka ett par gånger igen efter man vill sluta. Men jag kan inte sluta tänka på alkohol, framförallt inte på den underbara känslan av att vara berusad.
Jag vill sluta hålla på såhär, jag inser att det är patetiskt och oansvarigt. Har varit nykter i 3 dagar och bestämde mig för att komma clean till min flickvän om allt. Nu har jag gett henne ett löfte, men framför allt mig själv ett löfte. Samma löfte jag har brutit flera gånger om. Jag skulle inte klassa mig själv som alkoholist, och just därför känns det så j*vla löjligt att jag har brutit det löftet, det är ju ett väldigt simpelt löfte.
Skulle ni klassa mig som alkoholist? Min flickvän envisas om att jag behöver hjälp, men jag skulle känna mig så patetisk om jag sökte hjälp för detta, vet inte ens om jag har ett allvarligt problem.
Sorry för att jag skrev mycket. Och inser att jag kanske inte ens skrev något som ni kan svara på, har bara väldigt mycket tankar i huvudet och ville skriva lite.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!