Jag har sedan årskurs 1 i gymnasiet varit lite småkär i min mentor, jag tog aldrig studenten utan var in och ut i skolan de senaste åren, jag har i grund och botten missat hela 3e året.
Jag blev utskriven från skolan några månader efter att jag börjat årskurs 3.
Dagar efter att jag börjat skolan så blev jag utkastad hemifrån och misshandlad av en i familjen, därefter så började jag med droger & alkohol.
Jag började ta amfetamin dagligen kan man säga och hade inte alls någon koll, allt detta går nog tillbaka till min våldtäkt för drygt 2 år sen.
Jag blev våldtagen för två år sen, jag var 18 år och oskuld. Sen dess har jag varit med jag vet inte hur många män/killar, jag har slutat räkna.
Jag började jobba som eskort för några månader sen och använder sex för att skada mig själv och de gör det.
Jag har inte berättat min våldtäkt för någon annan än mig själv. Det känns som att mitt huvud kommer att explodera om jag inte lättar mitt sinne.
Den enda personen som jag kan tänka mig att berätta allt för (åtminstone om våldtäkten) är nu min fd mentor. Fast nu vet jag inte om det är någon bra idé eftersom vi nyligen tagit upp kontakten och jag träffade honom i helgen, vi låg med varann och jag ångrar absolut ingenting. Det kändes bara så lätt, och jag vill så gärna berätta för honom.
Men jag är rädd, rädd för att han kommer se på mig annorlunda, rädd för att han kommer att se mig som ett offer..
Vad ska jag göra?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!