Vi har samma hobbies och ungänge så det är så vi fått kontakten. Jag är 17 (1999) och han fyller 26 i år (1991). Vi började med en stadig kk-relation. Gick hem till han efter festerna och "sov". Vi var väldigt anonyma med det. Även för hans sambo (en barndomsvän till honom), som inte visste om att vi umgicks tills efter en månad då hans sambo gick fram till mig på en fest och frågade "Varför har du tagit *** ifrån mig?". Vilket innebar att han listat ut att det varut jag som varit hemma hos honom de senaste helgerna.
Nu ses vi varje helg, men ångesten är den samma för båda. Han anser att jag är liten och jag att han är gammal.
Jag njuter av varje sekund uppmärksamhet jag får utav honom och jag är så upp över öronen kär. Varje gång jag åker genom hans by med bussen påväg till skolan analyserar jag varenda gatumeter för att eventuellt få en skymt utav honom. Han terroriserar mina drömmar, det är bpda bra och dåliga känslor i drömmarna.
Jag vill absolut inte sluta träffa honom. Men varje gång vi ses och han kysser mig så inleder han med "skitunge" eller "vårdsvinsbarn". Han är snäll emot mig och de alla som jag pratat med har bara sagt gott om honom och att han är en fin kille och att det förtjänar jag, nån som han. Har inte hört något dåligt rykte om han eller dåliga händelser han varit med i. Men det som gruvar mig/mest tror jag är våra familjer. Åldersskillnaden är oacceptabel för föräldrar och familj.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag tycker verkligen om honom. Vet inte om jag ska glömma honom och försöka få mina känslor att svalna men jag trivs så bra med honom. Allt är om och men, vad tycker ni?
Hellu