Hejsan! Jag har en vän som haft väldigt mycket problem i sitt liv. Depression och ätstörningar har hon tampats med de senaste åren och hon är sedan ett år tillbaka friskförklarad för just själva ätstörningsdelen. Jag har lagt otroligt mycket tid till att peppa henne, lyssna på henne och alltid finnas där oavsett vad. Hon uttrycker ofta sin tackssamhet för det och jag är bara glad att få hjälpa till.
Nu kommer vi till problemet, jag är påväg in i en svår tid i mitt liv. Tampas med en odiagostiserad sjukdom som läkarna kämpar för att hitta vad det är för fel på mig. Jag har legat inlagd på sjukhus några dagar och känner att jag nu behöver det stödet jag har gett henne. Men det känns som att prata med en vägg. Så fort jag tar upp något hur jag mår refererar hon till sig själv och går över och pratar om det istället. Hon glömmer vad jag sagt och hör aldrig av sig och frågar hur jag mår trots att hon vet att jag ligger inlagd.
Vad ska jag göra? Finns det någon förklaring till hennes beteende? Eller ska jag bara skita i att öppna mig för henne?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!