Hej :)
Har varit tillsammans med min kille sedan maj 2016 och jag älskar verkligen honom men jag börjar tappa tålamodet. Han hade inte behörighet till gymnasiet p.g.a. för låga betyg, ändå sa han att han ville satsa på plugg in linjen för att sedan söka in året efter. Han är nu inne på andra terminen och går till skolan MAX 1 gång per vecka. Anledningen är att han sover fram till kl. 17 på vardagarna och därför missar skolan. Måndagar, fredagar och vissa helger får han jobba hos sina föräldrar där han tjänar 50:-/timmen och han jobbar vanligtvis 3 timmar, för han vaknar lika sent då. Hans föräldrar tillåter honom att sova hur länge han vill och säger att han inte behöver någon utbildning för när mekaniker får höra att han jobbat hos *namn på deras verkstad* så kommer han få jobb i vilket fall. Problemet är att han skulle fortfarande sova bort hela dagen och där har han inte turen att anpassa sina arbetstider som hos sina föräldrars verkstad.
Hans föräldrar (framförallt hans mamma) blir också arga på mig när han sover här för jag låter inte honom sova längre än till kl. 15. Hon säger att jag måste låta honom sova ut hur tråkigt det än är, för det är "vad han behöver". Vet inte egentligen vad hon menar med att han behöver sova så länge, för om han lägger sig tidigare skulle inte det vara ett problem men han själv säger att han inte är trött förrän kl. 2-3 på natten och hans mamma accpeterar det.
Han har ADD och skyller allt detta på det, men vad jag läst och hört (min syster och låtsas pappa har också ADD) så är detta inte ett problem som kommer med diagnosen utan han är bara lat och trivs för mycket i det liv han lever nu.
Jag börjar bli jävligt trött på att vi aldrig kan träffas för han vaknar så sent, aldrig kan sova över för han sitter vaken hela nätterna o.s.v. Trött på att han säger att han vill gå i skolan för att få en utbildning och ett jobb. Är detta vad vår framtid kommer att vara? Har verkligen försökt att vara så snäll mot honom för hans så kallade problem som möjligt, men är trött på att vara den enda som försöker i det här förhållandet och är själv bipolär och han gör inte samma sak som mig. Funderar ärligt talat på att göra slut - men det skulle vara svårt och jobbigt för älskar som sagt honom och bryr mig mycket om honom.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
