2017-06-30 22:38
Jag kan ibland hamna i lägen där jag smått stänger av. Där jag känner att jag fastnar i en avdomnad känsla och inte riktigt kommer ut ur den.
Det händer oftast mig när jag är ledsen över någonting, när man haft någonting som tyngt ned en en längre stund och inte riktigt tagit tag i, eller inte vet hur man ska hantera. Jag skulle inte säga att jag är då "blank" så som du beskriver det, men jag hamnar snarare i ett mer neutralt och trött "ledsen", där jag saknar ork för saker och är trött på vad det nu är som får en att må dåligt.
Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men för min del känns det som om det ofta handlar om undertryckta känslor. Sånt man inte fått utlopp för och behöver släppa ut för att lätta på trycket.
Man kan få utlopp för känslorna på olika sätt. Man kan sätta sig ned och skriva om dem, försöka sätta ord på hur man känner och försöka förklara för sig själv varför man är ledsen. Man kan försöka sträcka ut en hand mot en nära vän, prata ut lite om det med någon som lyssnar. Man kan sätta på lite sorglig musik, eller en film som kanske pushar igång lite känslosvall. Hur man än väljer att få utlopp för känslorna så brukar det kännas klart bättre när man fått ur sig skiten och helt ärligt, alla behöver få gråta någon gång ibland.
Even boys have something to say if you listen long enough