Ok, jag gjorde slut med min kille för några dagar sen. 2 år 5 mån var vi tillsammans. Vi gick igenom otroligt mycket under den tiden.
Anledningen till att jag gjorde slut är Visa spoiler
mest för att han tagit mig för givet mer än nån annan nånsin har och inte varit där för mig när jag behövt honom som mest trots att han vetat om att jag haft de svårt. Finns många fler anledningar men detta är en av de största.
Jag älskar honom otroligt mycket men eftersom vi nådde botten nu och jag inte hade nåt tålamod kvar alls, (har haft sjukt mycket tålamod måste jag tillägga)
Visa spoiler
Han blev helt knäckt och ville knappt acceptera att jag gjorde slut. Han höll dock med om allt jag tyckte var fel osv så det är ingen direkt konflikt utan mer från min sida att jag kräver att han gör standardgrejer tex TRÄFFAR MIG istället för att sova bort alla dagar osv.
Jag har aldrig sett honom så förtvivlad. Jag själv har inte heller mått bra alls men jag anser att det var nödvändigt att göra slut eftersom jag annars känner att jag kompromissar med mina värderingar och tankar kring hur långt över gränsen man ska låta något gå innan man säger stopp.
Saken är den att jag inte känner att det är "slutet" även fast jag gjort slut med honom så känner jag att jag förmodligen (första gången i mitt liv) inte stängt dörren till möjligheten till att ge honom en chans till. Jag är inte säker men jag tror att han hade slagit volter ifall jag gav honom den chansen eftersom han påtalat nu att han är beredd att göra allt.
Dock har jag svårt att lita på honom eftersom han sagt liknande förut och inte riktigt förstår själv ibland vad orden han säger betyder.
Han fyller år snart och jag har redan köpt present som jag vill att han ska ha oavsett om vi är tillsammans eller inte. Han har massa mediciner här hos mig som jag vill ge honom (vet inte vad de är värt men de är nog inga billiga mediciner vad jag vet) Sen har jag min cykel hos honom också.
Dilemmat nu är att jag vet inte hur jag kommer känna inför att försöka igen med honom framöver men jag känner mig själv såpass mycket att de ändå lutar till att jag vill göra det men vet inte när.
Jag vill inte lämna alla grejerna (presenterna och medicinen) än.. jag vill vänta och typ.. strategiskt "planera" hur jag ska göra utan att göra honom ännu mer ledsen liksom. Han har tagit bort min från fb för att han inte klara av att "se" mig där...
Hur ska jag göra? Vill liksom ändå ha nån kontakt med honom men samtidigt inte ge honom hopp om att de blir vi igen eftersom jag själv inte vet om jag vill de eller inte. Det är svårt att bryta helt med nån man varit med så länge och pratat med varje dag (och träffat såklart men inte lika ofta.. ni fattar nog)
Om de hjälper nåt så har jag en ganska nära relation
till hans båda äldre systrar.
