Varje människa ar sin livsåskådning, det är det ingen diskussion om.
Sen är det ju så att i princip alla tycker att ens egen livsåskådning är rätt och man kan inte förstå sig på någon annan riktigt.
Därför ger sig många rätten att kritisera och förakta andra som inte ser på livet på samma sätt. Man envisas med att säga åt folk vad de ska tycka i olika saker och hur man ska se på världen.
Men varför ska bara en livåskådning vara rätt, olika sätt att se på livet gör olika människor lyckliga, och det är väl det som de flesta strävar efter i slutändan?
Varför ska ateisten säga till den kristna att gud inte finns? Den kristna får ju en del av sin lycka ifrån sin religion, så varför kan man inte låta honom ha det? Likadant är det ju tvärtom, om en kristen försöker konvertera en ateist när han är nöjd med sin tillvara utan en gud.
Många fjortisar t.ex. blir lyckliga av sitt sätt att leva, så varför ska vi, med våra fördomar och vårt förakt komma och säga vad andra ska tycka?
Så varför försöker man hela tiden ändra alla, oftast genom att vissa grupper ( religioner, kulturer eller livsåskådningar) får en massa fördomar emot sig.
Min slutpoäng är varför låter man inte bara lyckliga människor vara lyckliga?
Sluta pracka på dem ert sätt, det är inte nödvändigtvis det rätta för att du tycker det.
Ge mig gift att dö, eller drömmar att leva.