Hej jag är en KILLE på 20 ÅR som har ett problem som jag ALLTID har haft och verkligen vill lösa, men jag vet inte hur.
Jag kan aldrig bli kåt, sexuellt upphetsad, eller ens sugen eller känna lust, vad jag än gör. Detta gäller även när jag kollar porr, ligger naken och verkligen försöker med en partner osv, ingenting fungerar verkligen och har aldrig gjort det. Trots att jag försökt med flera olika partners, haft flickvän i 2 år och så, men alltid varit samma fel, blir ingen fysisk eller psykisk reaktion alls.
Det är som att kyssa en spegel, bara det att läpparna är mjukare, känner ingen attraktion, även om personen egentligen är attraktiv. Vad vi än gör så händer det inget i mig, även om jag kan få den andra hur kåt som helst.
Jag har absolut INGEN sexlust alls och jag tänker inte ens på sex, dock har jag VILJAN att VILJA ha sex, men jag har inte de sexuella känslorna och LUSTEN så att säga. Det finns inte där, även om jag vill att den ska finnas där, så därför är jag inte asexuell, för detta stör mig enormt mycket.
Det är klart att det är synd för min partner och flickvän att det inte fungerar, men jag vill ju att det ska fungera FÖR MIN SKULL också, så det har inget med att jag känner mig onormal eller något att göra, utan att jag också vill kunna njuta, för jag sätter ju mig medvetet i de situationerna för att jag vill att det ska fungera, även om jag vet att det aldrig gör det, om jag inte lyckas göra något åt det.
Har även provat massa olika partners och jag är 100% säker på att jag är hetero! Jag tycker att tjejerna jag är med är snygga, attraktiva och allt sådant, även om jag inte fysiskt och psykiskt kan bli attraherad eller känna åtrå till de, så att säga. Jag får ingen reaktion, varken fysiskt eller psykiskt. Kan helt enkelt inte bli upphetsad, tänd, kåt och allt sådant, och som jag redan sagt har det ALLTID varit såhär, med alla partners, även när jag är själv och försöker ha "solosex" så att säga.
Jag har provat allting nu som JAG kan komma på! Jag har varit på RFSU-kliniken och träffat en sexolog, jag har varit på Ungdomsmottagningen och träffat både läkare och psykolog, jag har träffat en vanlig läkare och psykologer också. Jag har provat att söka all info jag kan hitta på nätet, jag har provat äta Cialis (som är något viagra liknande), har provat exakt ALLT, utan något resultat alls.
Det enda jag fått höra av läkare och psykologer är att det inte spelar någon roll för jag inte har flickvän, men det gör det visst. Eftersom jag vet att jag inte kan, även om jag hittar en tjej, och jag vill ju att det ska fungera för MIN skull? Sedan verkar de säga att det inte heller finns någon medicin som kan få det att fungera heller? Så jag börjar bli väldigt desperat.
Det som dock förvirrar mig enormt mycket är att det typ fungerar någon dag, kanske max 2 dagar innan jag blir DEPRIMERAD, precis innan jag blir deprimerad så kan jag njuta lite och så när jag rör mig, vet inte om jag blir kåt, men jo då blir jag nog kåt. Vilket oftast leder till att jag bara ligger inne i 2 dagar i sängen och inte gör annat än att "myser" så att säga. Men efter dessa två dagar blir jag för deprimerad igen och kan inte känna sexlust längre.
Efter depressionen så kommer jag in i mitt "normala" tillstånd, som jag är i nu. Då kan jag inte känna någon sexlust alls, jag kan inte bli kåt eller upphetsad. Men jag tror egentligen inte jag känner NÅGRA känslor alls som det är nu. Eftersom att jag inte kan känna mig ledsen, har omöjligt att gråta, kan inte skratta på riktigt eller känna mig lycklig och glad. Tror inte jag kan varken älska på riktigt eller känna mig älskad heller, eller kär för den delen heller.
Jag kan inte heller ta till mig saker som musik, kan lyssna på en låt och tycka texten och melodin är bra, men jag kan inte "ta på känslan" riktigt och känna innebörden.
Någon skulle kunna säga till mig att min syster har gått och dött och jag skulle i stort sett bara "jaha" utan att riktigt inse vad det betyder och kunna känna av mina känslor, om ni förstår?
Så jag tror att mina problem, sexuella och känslomässiga har med KÄNSLOR att göra, att jag i normala fall är avstängd på något sätt? Som gör att jag inte kan känna någon form av lust eller känslor även om jag vill.
Om ni undrar har det egentligen inte hänt något jobbigt i mitt liv som gjort att det blivit såhär, förutom att jag när jag var liten stängde in mina känslor lite, för jag skämdes för de, och pratade egentligen aldrig om vad jag kände och sökte inte tröst hos någon, utan sa åt mig att det var "fel" att känna. Men nu förtiden vill jag känna, gör allt för att få fram de, men jag kan inte, hur mycket jag än försöker att bara släppa efter och tillåta mig att känna, det är någon form av blockering, som sedan löses upp någon dag innan jag blir deprimerad typ? Som sedan gör att jag blir avstängd när jag kommer upp ur en depression igen på något sätt?
Det blir som att jag har ett "fönster" på 2 dagar där allt fungerar och jag kan känna normalt och vara normal, innan jag blir deprimerad och sedan blir jag avstängd, som jag förklarat och det jag vill är att det där fönstret ska vara HELA TIDEN liksom.
Jag kanske ska lägga till att jag är BIPOLÄR/manodepressiv men att det INTE borde vara pga detta heller. Jag äter för närvarande INGEN medicin alls, för det är ganska värdelöst. Har ätit litium, då hade jag inte ens det där fönstret på de två dagarna, utan var i stort sett avstängd hela tiden, fick depressioner mer sällan (som jag helt klart föredrar framför att vara avstängd). Har även provat lamictal, zyprexa, zoloft och sådant. Sedan kanske det finns flera alternativ? Men de verkar inte hittat något vettigt i alla fall?
Men om det skulle ha något att göra med min bipolära sjukdom, så borde min sexlust vara ökat när jag är mansik? Men den är ALLTID på noll?!
Sist kan jag lägga till att jag har kollat upp TESTOSTERON också, vilket var NORMALT, tyvärr.
Någon som haft något liknande eller vet vad jag kan göra eller vart jag kan vända mig för att få hjälp?
Någon som vet någon medicin som kan lösa mina problem?
Jag tror verkligen INTE att SAMTAL med psykolog eller dylikt skulle hjälpa eftersom det inte skulle spela någon roll vad varken de eller jag sa, för mina problem skulle ju fortfarande kvarstå.
Hoppas ni kan hjälpa mig en bit påväg fram i alla fall. Förlåt för mycket text, men kände att det var lika bra att skriva långt så ni förstår, om ni orkar läsa. Fråga gärna så ska jag svara så gott jag kan!
Tack på förhand!
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
