Den här frågan kommer från en anonym medlem och är besvarad av våra kunniga sexperter.
Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Hej!Besök Sex och Sinne här om du vill ställa en fråga anonymt också!
Jag är 17 år och har en tre år äldre pojkvän sen några månader tillbaka, som är helt underbar. Dock har jag de ca två senaste månaderna börjat må extremt dåligt för en grej som har med honom att göra, och nu har det gått så långt att jag känner att jag måste få hjälp. Jag mår bara sämre och sämre, trots att jag verkligen försöker bearbeta det och komma över det.
Det som plågar mig är faktumet att han legat med flera tjejer innan mig. Själv har jag inte varit med någon, d.v.s. han tog min oskuld. Jag vet precis hur löjligt det är att må dåligt över en sån sak, för han är ju trots allt min nu och det som varit går inte att göra något åt. Det är inte det att jag inte känner mig speciell, utan det är (den ofrivilliga) tanken på att han gjort det där som han bara gör med mig nu, det där intima och härliga och speciella, med andra. Att andra tjejer vet hur han är i sängen, hur hans penis ser ut och hur hans penis känns inuti dem. Att han varit en sån kille som gått på krogen för att få sig ett ligg, kåtat upp sig på någon annan tjej och tagit hem henne till sin lägenhet för att sedan ha sex i hans säng... som vi sover och har sex i nu. Att han vet hur det är att ligga med andra tjejer, och alltid kommer veta, samtidigt som han kanske är den enda jag kommer vara med. Det känns på något vis orättvist. Det är orättvist att han får ett par oanvända bröst och en oanvänd vagina, medans hans penis är.. ja, begagnad. Jag vet att det är hemskt att jag känner så. Riktigt hemskt. Men det är inget jag väljer.
Dock mår jag inte dåligt för att han inte var oskuld när vi träffades, absolut inte. Jag är nästan glad över att han legat med sina ex innan. Det är dessa tjejer han legat med som han inte varit tillsammans med som jag mår mest dåligt över, och jag har ingen aning om hur många dem är. Faktum är att han ser väldigt bra ut och vet hur man pratar, och kan få i princip vem han vill i säng, så jag tror inte ens jag vill veta hur många dem är.
Han vet att jag mår jättedåligt över detta, vilket såklart också gör att han får ångest för det själv. Jag vet att det är elakt av mig att må så dåligt över något han gjort som han inte kan ändra på, men det är så himla svårt att hålla det inne då vi kan prata om precis allting och märker direkt när den andra tänker på något mindre roligt. Ibland när jag får upp dessa plågsamma tankar i huvudet när vi är med varann säger min hjärna åt mig att flytta mig bort från honom och släppa all fysisk kontakt. Det känns liksom... vad ska man säga... typ smutsigt, och jag blir irriterad. Dessa reflexer försöker jag dock säga emot och göra tvärtom, då jag vet att det bara är löjligheter. Men att göra det är så in i helvetes jävla jobbigt och krävande.
Att han också mår dåligt av det är en av anledningarna till att jag nu känner att jag måste ta tag i min egna ångest, en annan är väl att jag helt enkelt inte pallar längre. Jag orkar inte gråta mer, orkar inte få upp sådana här tankar och bilder i huvudet varje dag längre, som varenda gång känns som ett knivhugg i hjärtat; helt ärligt.
Det gör så jävla ont i mig att veta att detta är något jag bara måste acceptera och leva med för kanske resten av mitt liv. Jag klarar inte av det. Måste få ett annat perspektiv och nya sätt att tänka på.
Hjälp
