Nu kanske jag verkar vara en gnällande tonårs unge som inte gillar att pappa sätter lite gränser. Men det är lite värre än så.
Han har växt upp i ungern på 40-50 talet och hade en hård uppväxt, med barnaga och hela paketet (han aldrig slagit mig dock). Kan tillägga att hans mor också var väldigt dominerande när han var ung.
Och så är han väldigt fördomsfull, tror ungefär att jag ska bli våldtagen så fort jag sätter foten utanför dörren.
När jag var mindre fick jag nästan aldrig vara hemma hos kompisar, fick för första gången sova över hos en kompis efter jag hade fyllt 18.
Känns som jag inte får göra nåt alls, på gränsen gå på bio eller filmkväll med kompisar om jag kommer hem senast vis 22-23 tiden. Jag är smått rädd för min pappa också, har vart det hela mitt liv..
Han är även min tränare i kampsport och har mer eller mindre tvingat mig att träna ända sen 11 års åldern, det är inte så jätte illa, men vill helst slippa det. Han skulle helst vilja att jag tävlade också, men det har jag sagt att jag inte vill (han har väldigt svårt att acceptera det dock). Fortsätter att gå bara för att min pappa tycker att det är trevligt och jag skulle såra honom om jag slutade (kampsport är hans passion i livet).
Det känns som jag inte har andrum och jag lider verkligen utav det, han sätter käppar i hjulet för mig.
Alla mina relationer som jag har haft hittils har runnit ut i sanden pga att jag har en massa regler jag ska leva efter, plus har vart rädd för att han skrämmer bort alla om jag ens vågar ta hem nån.
Känns som han bromsar min personliga utveckling också, jag är nämligen en ganska blyg/rädd tjej som inte vågar göra nåt och är ganska säker på min pappa har lockat fram dessa egenskaper.
Nu kanske ni tänker att "men du är ju 18, gå och gör vad du vill! :D "
men deeeet går inte riktigt, bor nämligen under hans tak, äter den mat han betalar för och han är min pappa, därmed måste jag gå med på vissa regler, det håller jag med om, MEN DET HÄR ÄR BARA LÖJLIGT!
Han får mig att må dåligt :C
Den enda lösningen jag har hittat är att jag skulle flytta hemifrån, men det är ganska omöjligt just nu. Jag går i gymnasiet och har inga pengar eller jobb och bor mitt i stockholm där det är svårt att hitta en lägenhet.
Vad ska jag göra???
Är det någon som känner igen sig? Eller kan komma med något tips?
allt hjälper! (nästan allt iaf...)
rawr
