Jag var den mest udda personen i hela skolan på lågstadiet, och jag är väl fortfarande udda och speciell, men utåt märks det inte lika mycket.
Detta gjorde så att jag blev av med alla vänner, blev ensam och isolerade mig vid tvn när jag gick i 2an-5an (och delvis 6an (jag glodde mest på dokumentärer och lärde mig engelska och historia bättre än någon annan) )
Nu går jag i 2an på gymnasiet, jag har kommit upp ur tv-soffan och har flera intressen (men inga intressen som tjejer verkar vilja att killar har (tjejer verkar mest intresserad av dem killarna som super eller är intresserade av mode)
Jag har ett ``gäng´´ med ``vänner´´ som jag faktiskt litar på, men jag känner fortfarande att jag inte kan lita på människor. (därför jag är relativt anonym här på hamsterpaj).
En av dem 5 sakerna som skrämmer mig mest här i världen är tjejer. Jag förstår dem inte. Det känns som alla tjejer jag har försökt prata med alltid finner mig jobbig. Jag har flera gånger försökt, men det slutar alltid med att jag får känslan att jag aldrig kommer hitta någon tjej som är trevlig och kan umgås med, visst det finns flera tjejer som jag inte någonsin skulle kunna umgås med då dem är så djävlar störande, men jag har försökt att prata med flera trevliga tjejer.
Och det jag tycker är jobbigast är att tjejerna aldrig någonsin ger mig en chans och faktiskt fortsätter konversationen, utan jag ställer en fråga, hon svarar och sen kanske säger något tillbaka ``för att vara snäll´´ men egentligen ogillar hon en.
Det kanske var rörigt, men jag önskar folk som har råd eller liknande erfarenheter. Jag förklarar även gärna det som var extra rörigt och oförståeligt. (Jag suger på att formulera mig)
The leetest herperderper