"Kan ens undermedvetna vara mer ansvarstagande än ens direkta medvetande?"
Jag undrar detta för att jag upptäcker ibland att jag helt plötsligt tappar min sociala kompetens när jag har mycket att göra, (det kan t.ex. vara skolarbete).
Det känns som att det är det enda som har gett mig relativt goda betyg i skolan. För min egentliga självdisciplin är rätt avsaknad.
Så det känns ofta som om mitt undermedvetna stänger av mina empatiska funktioner, för att spara energi till att göra skolarbete.
Det är här som mitt problem uppkommer, för alla mina emotionella funktioner skriker ut i sorg att de vill ha ett slut på ensamhet, att jag vill ha någon att bry mig om (utanför mig själv).
Det känns som en regelrätt konflikt.
Mellan mitt logiska och emotionella medvetande.
Så främsta frågan är: är det några här som har känt något liknande, att ens undermedvetna tar alla vettiga beslut utan att man i stundens hetta förstår hur viktigt det beslutet var.
Istället hatar man sig själv över att det kunde bli så fel, för att ungefär ett år senare upptäcka hur viktigt det agerandet hade på ens liv.
The leetest herperderper