Tänk dig att du kysser en träplanka, då känner du att den är hård, eller hur? Du har ju känsel i dina läppar, eller om du kysser gummi, då känner du att det är mjukt? Precis så är det när jag kysser någon, deras läppar är mjuka, och jag känner KÄNSEL, men sen är det stopp, jag känner inget annat. Inga känslor, inga tankar, får inga känslor överhuvudtaget, inga fantasier, händer inget i kroppen, blir inte kåt, känner inget välbehag, känner ingen tillfredsställese alls, känner bara att det är MJUKT och vad det smakar t ex. Smak och känsel, men annars är det dött.
Detta förstör för mig. Medan tjejen som jag gör det med säkerligen blir superkåt och får massa känslor för både mig och det vi gör, medan jag känner totalt noll för både henne och det vi gör, det blir ingen reaktion i mig överhuvudtaget.
Detta fick mig nyss att fundera på om det betyder att jag leker med tjejens känslor genom att göra de här aktionerna, och det gör jag väl undermedvetet, eftersom hon börjar gilla mig osv. Och jag bara gör det för att göra det, för det förväntas av mig. Utan att jag får ut något av det. Jag vill såklart känna lika mycket som hon gör, få upp lika mycket tankar och känslor, men får ju aldrig det oavsätt vem jag är med.
Det är precis samma sak när jag har sex, eller annat, jag känner känseln, att det är mjukt, blött eller vad det nu är, men jag känner inga känslor, blir inte kåt, känner inget välbehag av det hela eller tillfredsställese, det är bara dött inom mig.
OM ANHEDONI
Anhedoni är ett psykiskt symtom och tillstånd som avser oförmåga att känna lust och tillfredsställelse, framför allt i form av fysisk njutning och glädje av social samvaro, men också att njuta i andra bemärkelser och sammanhang. Anhedoni är motsaten till hedoni, att njuta av livet.
Förmågan att njuta spelar en tämligen stor roll i människans sociala liv och överlevnad, däribland förmågan att uppskatta god doft och undvika stank, att värdesätta trevligt umgänge och att vid möjlighet välja bort otrevligt. Vid anhedoni är denna förmåga nedsatt eller försvunnen, den som drabbats av anhedoni söker sig inte till lustfyllda upplevelser.
Anhedoni kan drabba olika områden. Fysisk anhedoni innebär att inte känna njutning av sex, att äta, beröring och andra sinnesupplevelser. Social anhedoni kännetecknas av att inte längre uppskatta umgänge med vänner, att inte beröras känslomässigt av samtal och att inte längre ha trevligt vid sociala aktiviteter. Anhedoni kan också drabba andra områden, som att sluta uppskatta tävlingar (om man brukat göra det), att inte längre bry sig om studieframgångar, eller att tappa intresset för musik eller en favoritserie på TV.
Anhedoni är vanligare bland personer med schizofreni än bland övriga befolkningen. Det förekommer också vid svår depression, posttraumatiskt stressyndrom, drogavvänjning och Parkinsons sjukdom, med mera. Medan den sociala anhedonin vid schizofreni, när den finns, är kronisk, är det vid depression ett övergående tillstånd. Social, men inte fysisk anhedoni (nedsatt libido), har troligen ett samband med sårbarheten inför att utveckla psykos.
Ovan från Wikipedia
Exakt såhär är det för mig. Jag kan inte känna tillfredställese av någonting. Allt ovan stämmer in på mig.
Det är samma sak när jag sover, då ska ämnen och känslor frigöras i kroppen och man ska få ut något av det, mer eller mindre bli tillfredsställd av att sova, det vill säga utvilad när man vaknar, vilket jag inte heller blir. Det är som att jag inte får ut någonting av någonting verkligen.
När man rör på sig ska lyckohormon utsöndras i kroppen vilket det inte gör på mig. När man äter god mat ska man känna njutningen och tillfredställesen i hjärnan, vilket jag inte heller gör. Det enda jag känner är smaken och lukten, men jag får ingen tillfredställese av varken att känna en god doft eller en god smak, det tar stopp där, på samma sätt som det gör med allting annat.
Det är inte konstigt att jag sitter inomhus hela dagarna året runt då jag ändå inte får ut något av att gå ut. Visst det är varmt ute, men man kan lika gärna göra det varmt inne. Jag får ändå inte ut något av att vistas i solen, får ingen tillfredställese av det.
Det är samma sak när jag eller någon annan rör mig. Jag känner känseln att någon rör mig på ett visst ställe, eller om jag gör det, så känner jag det både på handen och på stället jag rör mig, men där är det stopp, känner ingen tillfredsställese av att röra mig, det blir inte skönt och det känns inte överhuvudtaget förutom att jag känner av känsel, men inte mina känslor, kan inte känna av mina känslor.
Som ni kan läsa ovan så står det att man får oförmåga att uppskatta god doft och undvika stank, vilket stämmer in väldigt bra. Jag kan knappt känna att något luktar gott, eller det går, men det stannar där, det går inte upp i min hjärna som sänder ut dopamin eller gör så jag kan bli tillfredsställd av det som det är för andra människor.
Sedan när det kommer till stank kan jag gå runt med samma kläder hur länge som helst, utan att märka att de är skitiga och behöver läggas till tvätt, jag känner helt enkelt inte stank och har oförmåga att göra det.
Anledningen till att jag hamnar framför datorn är nog att jag får ut noll av att umgås med andra människor. Jag får som med allt annat ingen tillfredsställese av det. Jag uppskattar det helt enkelt inte eftersom jag inte kan känna av några som helst känslor, stämningar eller välbehag i någon form alls. Det blir helt enkelt tråkigt.
Datorn är egentligen inte speciellt kul den heller, den ger mig inte heller någon tillfredsställese, men den sysselsätter mig i alla fall.
Jag kan inte säga att något är kul för det är det inte, jag känner inte av glädje, känner inte av lust, känner inte av någonting, så som jag sagt så många gånger tidigare så får jag inte ut något av att göra något, får ingen belöning från mitt belöningssystem när jag gör något bra eller gör något jag tycker är kul, vilket gör allt tråkigt.
Sova gör jag också bara för att sova, jag får inte ut någonting alls av det. När jag vaknar kan jag somna om hur många gånger som helst, men jag får inte ut något av att göra det heller. Får ingen tillfredsställese av att sova. Får ut lika mycket av att sova som jag får av att pussa någon. Sängen är mjuk och man är inte vaken, men man känner heller ingenting, ämnen och känslor frigörs inte som de ska och jag vaknar aldrig utvilad eller med morgonstånd.
Jag går dygnet runt och känner ingenting alls. Jag kan inte älska, bli kär, tycka om någon, eftersom jag inte kan känna av de eller några andra känslor, de kanske finns där under, men jag vet inte hur jag ska få tag på de. Sedan har det hänt att jag fått någon dag där alla känslor kommer på en gång, som jag borde ha känt de senaste åren, du kan ju tänka dig vilken ångest det ger? Att inse hur mycket man egentligen vill ha någon när det är försent, eller inse hur sjuk man har varit när man bara varit en robot, innan jag efter en dag eller två går tillbaka igen till att vara en robot utan att känna varesig känslor eller tillfredsställese.
Jag är sjuk på något vis, för detta är inte normalt, det kan ingen säga att det är. Jag går dygnet runt och är känslolös, otillfredsställd och allmänt overklig. För det här är inget liv, det här är något som hindrar mig från att leva, jag kan inte ha ett förhållande med någon annan människa, jag kan inte bli lycklig, jag kan inte fortsätta såhär. Jag vägrar.
Jag är inte självmordsbenägen, men jag ser ingen anledning till att leva såhär eller acceptera det. Det handlar inte om små problem, det handlar om att jag inte kan leva, kan inte ta till mig världen, kan egentligen inte ge världen någonting heller. Jag är trött på att ha det såhär.
Vad gör man åt det här? Vart vänder man sig? Finns det några mediciner? Finns det något jag kan göra överhuvudtaget?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!