Tirah
F
37
Hjälte
1 077 inlägg
1361 svar i S&S
2011-07-27 19:15
Hej!
Jag brukar beskriva det såhär. När man varit tillsammans med någon och älskar dem finns det en sorts "grundkärlek" som hela förhållandet bygger på. Att man respekterar och litar på varandra, att man inte vill vara med någon annan och har svårt att tänka sig en vardag utan dem. Men sen finns "kärkärleken" också. Det är som gräddet på moset, som körsbäret högst upp på glassen. I kärkärleken ingår det du beskriver, att du blir ledsen så fort han går hem, att det pirrar i magen när du tittar på honom, att du vill vara nära honom hela tiden och verkligen känner dig KÄR. Den här kärkärleken kommer och går lite när man varit med samma person länge. Vissa veckor är man verkligen SUPERFÖRÄLSKAD och kan inte tänka på annat än honom/henne.. Och vissa veckor känner man sig lite mer självständig, man kanske tycker det är skönt att vara lite ensam och man måste inte prata/sms:a hela tiden och det känns inte lika viktigt att pussas/hångla/ha sex så ofta.
De flesta jag har pratat med förstår precis vad jag menar med den här beskrivningen så jag tror det är mycket vanligt att känna såhär, både för tjejer och killar. Jag har själv varit tillsammans med min fästman i mer än fem år och får fortfarande såna där "nykära" perioder med jämna mellanrum. Är det inte underbart att man kan hitta tillbaka till början av förhållandet när allt var sådär pirrigt och spännande? I mina öron låter det som du är i ett fint förhållande. Så ja, du är helt normal!
Någon annan som känner igen sig eller har en bättre förklaring?
It isn't hell if everybody knows my name
