Jag har under hela mitt liv bott tillsammans med alkoholister. Min pappa är alkoholist och misshandlade, han har inte slagit mig men i han har i storsätt misshandlat sin fru 1-2 gånger i månaden under en period på 2-3 års tid. Jag vet inte hur det är längre då vi inte har mycket kontakt kvar.
Han är fullständigt beroende av alkoholen, och det är en del av hans vardag. Jag har ingenting emot att han dricker, det är många gånger väldigt roligt och han är trevlig när man inte retar upp honom. När jag var 6 år gammal blev min mamma anmäld till socialen av min förskolelärare för sexuella trakasserier (Inget allvarligt). Så när vi väl får utredningen, vi sitter där, jag, mamma, pappa, hans fru och min storebror som är 9 år äldre än mig. Så kommer det fram va som försegår hemma hos pappa, och jag föddes högkänslig, vilket betyder att jag tar in jätte mycket intryck på samma gång, vilket gör att det många gånger blir jobbigt i olika situationer. Jag trivs bäst för mig själv, där kommer gamingen in.
Men tillbaks till sak, pappa och mamma var gifta men skildes när jag var 11 månader gammal. Sen dess har de aldrig riktigt pratat med varandra. Pappa gjorde ett telefon samtal till sin "nya tjejs" förra man och sa "om du sätter din fot innanför min gård så lovar jag att jag skjuter dig". Och det skulle självklart vara rättvist så då ringde pappas nya tjej och sa precis samma sak till mamma. Och nu när de ser varandra på byn så undviker de varandra med blicken, säger inget och går vidare.
Min pappas tjej är även en riktig bitch rent utsagt, när jag var 11 år en kväll i december stod hon i hallen och skrek på mig, hur dum i huvudet jag var, att min bror var bög, att set var fel på oss, Lars-Eriks barn. Vi var störda precis som honom.
Då sa pappa att hon kunde flytta därifrån men hon kom väl nästa dag krypandes på alla 4 och bad om ursäkt och satt där och grät i 2 dagar typ. Så blev hon förlåten så fortsätter den lyckliga sagan.
Efter att alla soc möten var klara beslutades det att jag inte fick SOVA hos min pappa tills 15 års ålder. Vi fick träffas på dagarna, och så, men jag fick inte sova där.
Nu när jag är 15 år så har vi tyvärr ingen kontakt kvar, jag åker dit med min bror ibland, men jag kan inte ge han den dör kramen och säga "jag älskar dig" längre. Och jag kan inte vara den jag var förut.
Men jag bor numera hos min mamma tillsammans med hennes sambo. Mamma är också alkis, samt hennes sambo, men mamma är inte det största hotet mera att hon sitter och kollar på medans hennes pojkvän skriker på mig. Och grejen är sen jag är högkänslig så klarar jag ex inte att folk höjer rösten, eller påminner mig om hur jag haft det eller hur jag är, vem jag är. Jag har blivit tårögd varje utvecklingssamtal i skolan sen förskolan, jag blir det än, börjar gråta, även om mina betyg är jättebra och jag ligger runt 280 poäng så börjar jah gråta. Och jag är en sån människa som vill vara för sig själv. Därför spelar jag dataspel. På så sätt kan jag skärma av mig från hemma men ändå är jag inte ensam. På så sätt kan jag vara ensam utan att gömma mig i skogen. Lyssna på musik, spela ett lol game, eller cs. Bara vara för mig själv i mina egna tankar. Men grejen är att jag vill inte bo hemma längre, jag vill ha en egen lägenhet, och jag undrar, hur kan socialen hjälpa till med detta? Måste min pappa delta i utredningen? Blir det en utredning? Bidrar socialen med pengar? Och ja mamma och pappa har fortfarande delad vårdnad.
Jag vill bara ha en egen lägenhet, ingen fosterfamilj osv.
Hellu