Tidigare när jag känt såhär har jag "skaffat" mig en vän som jag tröttnar på på 2 månader.
Jag vet att man inte kan stressa fram goda vänskaper.
Men jag känner mig så sjukt ensam.
Dock har jag inte tid att "skaffa" en vänn jusst nu.
Det allra bästa vore att vara "stark i sig själv" men funkar inte jusst nu.
Jag är nog rädd för att bli glömd och fastna i ensamhet.
Även om jag vet att jag en dag kommer att återhämta mig och återigen få tid till vänner så vill jag jusst nu bara ha en god vän att prata med. Kanske ta en kaffe.
Men jag kan inte hantera det utan att sätta hög stress på personen.
(därav min användining av slitoch släng kompisar som jag inte har någon övrig kontakt med).
Liksom ifall vi stör oss på varandra vill jag att vi skall kunna undvika varandra utan att det påverkar någonderas rörlighetsfrihet.
Alltså helst inte ens träffas på stan. Och absolut inte via gemensamma intressen.
The leetest herperderper
