Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
hej, jag ska skriva en kärlekstext på svenskan men det är omöjlit att komma på ett bra slut "deras läppar möttes" känns så himla billigt... det finns inga synonymer för läppar heller.. snälla hjälp mig att komma på något!
Det blir mycket lättare för folk att hjälpa om du skriver ut din text, eller i alla fall sist stycket om texten är lång.
I'm practically floating in English.
Slut på kärlekshistorier skrivs väl traditionellt: "Och de levde lyckliga i alla sina dar"? :)
Lite mer seriöst: Du kan använda: "Deras läppar möttes i en öm kyss..." det tycker jag inte låter lika "billigt" iallafall, bra att ta in ett adjektiv eller liknande. :)
Lite mer seriöst: Du kan använda: "Deras läppar möttes i en öm kyss..." det tycker jag inte låter lika "billigt" iallafall, bra att ta in ett adjektiv eller liknande. :)
2
Svar till abercrombie [Gå till post]:
DEN STUMMA LYCKAN
Jag kunde inte andas. Jag ville inte förstöra något. Jag såg i ögonvrån att han tittade på mig, till och med då var han vacker. Jag kände hur han la sin hand på min och mitt hjärta slog en volt. Jag spände hela kroppen och mina läppar darrade. Nu vågade jag äntligen titta upp och när våra blickar möttes var jag som fastnitad. Hjärtat värkte och dunkade hårdare än någonsin. Det var en kamp mot mig själv. Hans ögon var så underbara, hela han var så fantastiskt underbar. Jag ville komma närmare, men den ständiga tvekan på något främmande hindrade mig.
Aldrig förut hade jag känt mig så lycklig, det var en annan sorts lycka. Det var en mycket speciell lycka, jag ville känna den lyckan. Förevigt. Jag såg hur han tittade ner på våra händer, jag kände hur hans fingertoppar snuddade vid mitt knä. Vårmorgonen var för ovanlighetens skull ganska kylig. Om inte han suttit där bredvid så hade jag nog frysigt ordentligt. Han hade lagt armen om mig nu. Jag tittade rakt in i hans klara, djupblå ögon. Det var sådana här ögonblick som jag inte trodde fanns, det var alltid någonting som förstörde den tystnad och ömhet som fanns i luften. Men inte den här gången. Det kändes så overkligt, som en dröm jag snart skulle vakna upp ur.
Han fick aldrig försvinna från mig.
Jag ville säga något, men orden fastnade halvvägs och jag ångrade mig genast. Hur länge hade vi egentligen suttit där? Allt kändes så självklart att jag inte brydde mig om tiden. Sedan insåg jag att vi inte behövde prata. Jag höll hårt om den varma hand som tillhörde honom medan hans andra vilade lätt mot min axel. Det högg till i magen av förväntan när han långsamt böjde sig fram för att… Tiden stod stilla. Just i det ögonblicket förstod jag, jag förstod varför jag var stum av lycka.
jag vet inte om slutet är så bra men du kan ju ta dig en kik ;)
DEN STUMMA LYCKAN
Jag kunde inte andas. Jag ville inte förstöra något. Jag såg i ögonvrån att han tittade på mig, till och med då var han vacker. Jag kände hur han la sin hand på min och mitt hjärta slog en volt. Jag spände hela kroppen och mina läppar darrade. Nu vågade jag äntligen titta upp och när våra blickar möttes var jag som fastnitad. Hjärtat värkte och dunkade hårdare än någonsin. Det var en kamp mot mig själv. Hans ögon var så underbara, hela han var så fantastiskt underbar. Jag ville komma närmare, men den ständiga tvekan på något främmande hindrade mig.
Aldrig förut hade jag känt mig så lycklig, det var en annan sorts lycka. Det var en mycket speciell lycka, jag ville känna den lyckan. Förevigt. Jag såg hur han tittade ner på våra händer, jag kände hur hans fingertoppar snuddade vid mitt knä. Vårmorgonen var för ovanlighetens skull ganska kylig. Om inte han suttit där bredvid så hade jag nog frysigt ordentligt. Han hade lagt armen om mig nu. Jag tittade rakt in i hans klara, djupblå ögon. Det var sådana här ögonblick som jag inte trodde fanns, det var alltid någonting som förstörde den tystnad och ömhet som fanns i luften. Men inte den här gången. Det kändes så overkligt, som en dröm jag snart skulle vakna upp ur.
Han fick aldrig försvinna från mig.
Jag ville säga något, men orden fastnade halvvägs och jag ångrade mig genast. Hur länge hade vi egentligen suttit där? Allt kändes så självklart att jag inte brydde mig om tiden. Sedan insåg jag att vi inte behövde prata. Jag höll hårt om den varma hand som tillhörde honom medan hans andra vilade lätt mot min axel. Det högg till i magen av förväntan när han långsamt böjde sig fram för att… Tiden stod stilla. Just i det ögonblicket förstod jag, jag förstod varför jag var stum av lycka.
jag vet inte om slutet är så bra men du kan ju ta dig en kik ;)
Guess I'm just another jerk in your social network
Jättefin text och bra skrivet är den också! Du hade ett bra slut och jag tycker att det funkar bra så som du har skrivit den, dock stannade jag läsningen under "böjde sig fram för att...", genom reflex och liksom väntade på en fortsättning i meningen :) Du behöver inte ändra det men kommer du på ett snyggt ord att byta ut det med så kan du göra det :)
2
Svar till Nattefrost [Gå till post]:
haha, ah fast man ska skriva utåfrån en dikt och i dikten är inte inte någon som dör tyvärr ;)
haha, ah fast man ska skriva utåfrån en dikt och i dikten är inte inte någon som dör tyvärr ;)
Forum » Mellan Himmel och Jord » Kärlekstext
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!