2011-06-03 01:08
Tänker att det vore passande med en liten historia här ^^
Kommer ihåg att förra året så tyckte jag nästan att killar sam gav efter för gråt framstod som svaga och instabila.
Allt förändrades för mig när jag gav min kille något som han visste betydde enorm mycket för mig för att visa hur mycket jag älskade honom.
Han är den typen av kille som de skulle krävas enormt mycket för att rubba känslomässigt men då när han gav efter och började fälla tårar berördes jag så obeskrivligt djupt av händelsen att min åsikt förändrades direkt.
Idag kan jag säga att killar som fäller tårar av djupt känslomässiga anledningar utstrålar något ödmjukt och obeskrivligt vackert, något som på något sätt får mig att tro att människoartens natur är mer än behovet av total dominansutövning och kontroll genom uppoffring av de som jag anser skilljer oss från de flesta djur. Förmågan att känna sorg i kontrast till glädje.
Lät jävligt filosofiskt här men kände helt enkelt för att försöka uttrycka mig utan använding av svenska på IV-nivå. xD
Ingen status