Det mesta i mina sociala kontakter funkar rätt bra, förutom det att jag har NOLL tålamod.
Jag litar liksom inte på att personen kommer återkomma då jag har lärt mig att tjejer måste underhållas tills de får upp ögonen för en, typ ett hej är typ en cigarett i analogin av "inkörsdroger" (en analogi som jag här kommer använda), så blir marjuana att vi blir typ vänner på facebook/byter telefonnummer. osv osv, oklart om jag är mer lik amfetamin eller fentanyl, jag är nog defenitivt mer lik en dålig LSD-trip med amfetamin.
Anyways.
Mitt problem är att när jag väl tar fram tändaren så råkar jag ta fram en joint och erbjuder mig att tända även den.
Detta för att jag är nervös för att jag kommer helt glömma bort att ge bort den innan jag går hem.
Ideen funkar rätt bra på klubb, men sämre på tinder där alla verkar dela ut gratis opium.
Och i vilket fall som helst hittar jag inga som vill ta emot min neurotiska amfetamin.
------------
TLDR:
Jag har problemet att jag tror att om jag inte är jätteengagerad kommer människor sluta prata med mig, och även att om jag inte är engagerad så kommer jag bli arg när de stör mig och det tar 20 minuter att fatta vafan handlar detta om???
Jag funkar rätt bra med de jag möter i skolan och regelbundet i mina hobbies.
Men av erfarenhet har jag verkligen noll kontakt med personerna från mitt gymnasium, och av de 20 jag umgås med på högskolan kommer jag typ komma ihåg/orka att hålla kontakten med typ 1, kanske 2, mest troligt noll.
Detta trotts att vi har jätteroligt när vi gör saker ihop.
Så: Hur bevarar man vänner utan att ständigt ta ett högre steg i dopamin-trappan?
Skall jag typ 2 år efter examen föreslå en gokart dag med en pubafton?
Eller typ hålla kontakt?
Jag har typ aldrig varit med om att någon hör av sig till mig.
Och det är inte bara för mitt dåliga tålamod, jag har inte skrivit till min "bästa vän" från gymnasiet på 1 år, och innan dess har jag typ försökt skriva var 6te månad.
Mehhhh. Jag har förmågan att ta upp initativ, men får jag ett nej så känner jag bara: "Fuck it, jag tänker inte slösa 20 minuters planering på dig ever again, försök du gärna om du tror det är så jävlar lätt!".
The leetest herperderper
