Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Lider jag av något?
Skapad av Linda_lindisen, 2015-03-21 23:16 i Hälsa, kropp & pubertet
1 711
14 inlägg
-1 poäng
Har tidigare haft problem med ätstörningar men det har inte varit något jätte stort problem och jag äter normalt. Men helt plötsligt så läste jag om typ ADD och jag tyckte att typ alla symptomer passade in, blev självklart rädd och tog kontakt med min tränare om vi kunde prata om "en sak" nästa dag. Under tiden så har jag ju känt mig ful och tjock, och helt missbildad och det dröjde inte länge innan jag började skära mig på foten och höften. Men hursomhelst så nästa dag så snackade jag inte med min tränare för jag bara vågade inte och tyckte att det va så onödigt. Men nu har allt blivit värre med skärrandet. Har typ över 25 ärr och blodskorpor och ingen vet om detta. Jag har också börjar skriva "DONT EAT" på min mage för att tänka på att inte äta. Jag får då och då självmordstankar och jag gråter om detta. Lider jag av en sjukdom och hur slutar jag att skära mig?
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
Skulle personligen testa exorsism kombinerat med phsykiatri. (Terapi heter det kanske egentligen. )
Jag kan inte förstå vad som får dig att känna dig tjock. Jag lovaf dig att fler persöner (dem som är värda att lägga tid hoss/på föredrar en småknubbig självsäker före en anorektiker)
Sen kan jag inte heller förstå varför du vill ta självmord? För att du KANSKE har ADD? It isnt the end of the world. Den insikten kan hjälpa dig arbeta med dinna svagheter och förbättra dinna styrkor :-)
Mitt råd är att snacka med dinna föräldrar, pm du inte kan snacka med föräldrarna så får du säga varför så kan vi ge råd. (Troligen att snacka med din tränare eller kanske skolkurator (om hon verkar schysst)
Skulle personligen testa exorsism kombinerat med phsykiatri. (Terapi heter det kanske egentligen. )
Jag kan inte förstå vad som får dig att känna dig tjock. Jag lovaf dig att fler persöner (dem som är värda att lägga tid hoss/på föredrar en småknubbig självsäker före en anorektiker)
Sen kan jag inte heller förstå varför du vill ta självmord? För att du KANSKE har ADD? It isnt the end of the world. Den insikten kan hjälpa dig arbeta med dinna svagheter och förbättra dinna styrkor :-)
Mitt råd är att snacka med dinna föräldrar, pm du inte kan snacka med föräldrarna så får du säga varför så kan vi ge råd. (Troligen att snacka med din tränare eller kanske skolkurator (om hon verkar schysst)
The leetest herperderper
Hamsterpajs experter har kommit fram till att du kanske har borderline. Dock så kan vi inte diagnostisera dig via nätet utan du måste komma till vårat huvudkontor.
Kommer hem till dig inatt, och hugger huvudet av din jävla katt!
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
Låter som en ätstörning mer än ADD. Bra att veta är att du kommer gå upp i vikt om du minskar mängden mat. Dvs koppen ställer in sig på svält och bygger upp fettreserver när du äter för att använda när du inte äter.
Jag tycker du bör prata med någon. Tränaren, skolsköterska, skolkurator, etc. Låter som att du kanske skulle behöva lite samtals terapi. Och det är absolut inget fel med det! :) Själv spenderade jag 5 år i terapi för att bli kvitt mina problem.
Keep on fighting och fortsätt att äta. Och nej du har troligtvis inte ADD, det skulle troligen skolan upptäckt på dig i lågstadiet. :)
Låter som en ätstörning mer än ADD. Bra att veta är att du kommer gå upp i vikt om du minskar mängden mat. Dvs koppen ställer in sig på svält och bygger upp fettreserver när du äter för att använda när du inte äter.
Jag tycker du bör prata med någon. Tränaren, skolsköterska, skolkurator, etc. Låter som att du kanske skulle behöva lite samtals terapi. Och det är absolut inget fel med det! :) Själv spenderade jag 5 år i terapi för att bli kvitt mina problem.
Keep on fighting och fortsätt att äta. Och nej du har troligtvis inte ADD, det skulle troligen skolan upptäckt på dig i lågstadiet. :)
there is no spoon...
Svar till Psycho [Gå till post]:
Borderline? Vad har det att göra att jag känner mig tjock, skär mig, när dåligt, tusen tankar trängs i mitt huvud, inte vågar prata med någon?
Borderline? Vad har det att göra att jag känner mig tjock, skär mig, när dåligt, tusen tankar trängs i mitt huvud, inte vågar prata med någon?
Alltså, det bästa vore ju ta kontakt med din läkare.. Tror inte en tränare kan göra en big deal..
Sen att du har ADD pga dom symptomen är väldigt liten då ADD är en neuropsykologisk funktionsnedsättning, inget som liknar anorexia och depression som det låter som du har..
Men kontakta läkaren, och byt text på magen "Eat or die".. Ja, för man kan dö om man inte äter helt enkelt.. Påminn digsjälv om att äta istället, för du vet ju att du har problem, du vet att du inte borde känns dig fet, så då ska du uppmuntra det du har svårt med än att uppmuntra det som inte är bra..
Jag har själv aldrig lidigt av ätstörningar.. Dock tränar jag och kör en diet pga jag gick upp i vikt av min P-stav.. Dock väljer jag äta ordentligt, men inte onyttigt och skippa vissa saker.. Men att svälta sigsjälv förstör mer än det ger..
Tips: Ät ordentligt, TRÄNA.. Man kanske tänker "träna, nä, jobbigt", så tyckte jag med för 3 år sedan, sen när jag börja blev jag beroende av det.. Inte på grund av hur min kropp ändrades, det blev en terapi då efter träningen mådde jag så jävla bra psykiskt...
MEN, Ta kontakt med läkare, FORT!
Sen att du har ADD pga dom symptomen är väldigt liten då ADD är en neuropsykologisk funktionsnedsättning, inget som liknar anorexia och depression som det låter som du har..
Men kontakta läkaren, och byt text på magen "Eat or die".. Ja, för man kan dö om man inte äter helt enkelt.. Påminn digsjälv om att äta istället, för du vet ju att du har problem, du vet att du inte borde känns dig fet, så då ska du uppmuntra det du har svårt med än att uppmuntra det som inte är bra..
Jag har själv aldrig lidigt av ätstörningar.. Dock tränar jag och kör en diet pga jag gick upp i vikt av min P-stav.. Dock väljer jag äta ordentligt, men inte onyttigt och skippa vissa saker.. Men att svälta sigsjälv förstör mer än det ger..
Tips: Ät ordentligt, TRÄNA.. Man kanske tänker "träna, nä, jobbigt", så tyckte jag med för 3 år sedan, sen när jag börja blev jag beroende av det.. Inte på grund av hur min kropp ändrades, det blev en terapi då efter träningen mådde jag så jävla bra psykiskt...
MEN, Ta kontakt med läkare, FORT!
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
"Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock även om man väger mindre än andra. Man är mycket rädd för att gå upp i vikt och tänker ständigt på vad man ska eller inte ska äta."
Om du skriver på din mage att du inte ska äta så har du en ätstörning, att ha anorexia betyder inte att du är jättesmal, dock kan du bli om du tänker som du gör.. Men ta kontakt med läkare och hoppas du mår bättre snart :)
"Anorexi är en ätstörning som innebär att man bantar så kraftigt att man svälter sig själv. Man tycker att man är tjock även om man väger mindre än andra. Man är mycket rädd för att gå upp i vikt och tänker ständigt på vad man ska eller inte ska äta."
Om du skriver på din mage att du inte ska äta så har du en ätstörning, att ha anorexia betyder inte att du är jättesmal, dock kan du bli om du tänker som du gör.. Men ta kontakt med läkare och hoppas du mår bättre snart :)
Svar till SpiderSandra [Gå till post]:
Kan man ha en ätstörning fast man inte är smal? Skär mig också. Vill helst inte prata med läkare eller kurator, dom kommer bara väga mig och skit
Kan man ha en ätstörning fast man inte är smal? Skär mig också. Vill helst inte prata med läkare eller kurator, dom kommer bara väga mig och skit
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
Ja, såklart, en ätstörning är ett beteende, om du nu vägrar äta och tillomed gå så långt som du gör kan det vara en ätstörning, om du forsätter vägra äta bli du ju smal.. Alla som fått anorexia eller ätstörningar har inte vart smala från början, utan har börjat någonstans att dom känner att det är fel på dom och dom ska sluta äta, och tillslut fastnar den ätstörningen och den kan gå så långt att man inte kan börja äta igen.
Och det du skriver gör mig orolig, känner inte dig men att känna och göra det du gör är farligt och livshotande.
När jag var i depression och blev sängliggandes kom det ju läkare och banka på min dörr och jag ville inte gå till läkarn för jag trodde dom bara skulle vara jobbiga och inte kunna hjälpa mig, dock måste du ta hjälp innan det är för sent.
Du kan få hjälp, du kan må bra, ge det tid och våga be om hjälp och om något dom gör känns jobbigt så säg åt dom, jag har vart in och ut med läkare och psykologer och när jag känt att "nej, dethär gör det bara jobbigare för mig" så har dom lyssnat. Gäller hitta en bra läkare, tror dom flesta är bra, men finns rötägg i yrket med, men då tar man kontakt med någon annan.
Jag vill jättegärna att du tar kontakt med psykiatri eller läkare, jag vet hur det är att vilja dö, var den tiden jag även räkna mina adhdmediciner för att se om det räckte till att ta livet av sig.. Det var för ca.. 2år sen. Idag mår jag skitbra, dock mycket ångest då min sons pappa hängde sig för några månader sen.
Så ovasett om det är jobbigt, ta hjälp, du ska inte behöva må som du gör och nu pratar jag personligen till dig.
För även om jag skriver "sluta skära dig, ät mat, ryck upp dig" så kommer det inte hjälpa ett skit, du behöver hjälp av någon som kan finnas där, som du kan prata med, som du förklarar hur du upplever saker och såklart av någon som vet hur man kan göra.
För att må så dåligt är inget man kan välja själv eller bara säga åt sig att sluta, det krävs mycket för att må bra igen.
Snälla, uppsök läkare!
Ja, såklart, en ätstörning är ett beteende, om du nu vägrar äta och tillomed gå så långt som du gör kan det vara en ätstörning, om du forsätter vägra äta bli du ju smal.. Alla som fått anorexia eller ätstörningar har inte vart smala från början, utan har börjat någonstans att dom känner att det är fel på dom och dom ska sluta äta, och tillslut fastnar den ätstörningen och den kan gå så långt att man inte kan börja äta igen.
Och det du skriver gör mig orolig, känner inte dig men att känna och göra det du gör är farligt och livshotande.
När jag var i depression och blev sängliggandes kom det ju läkare och banka på min dörr och jag ville inte gå till läkarn för jag trodde dom bara skulle vara jobbiga och inte kunna hjälpa mig, dock måste du ta hjälp innan det är för sent.
Du kan få hjälp, du kan må bra, ge det tid och våga be om hjälp och om något dom gör känns jobbigt så säg åt dom, jag har vart in och ut med läkare och psykologer och när jag känt att "nej, dethär gör det bara jobbigare för mig" så har dom lyssnat. Gäller hitta en bra läkare, tror dom flesta är bra, men finns rötägg i yrket med, men då tar man kontakt med någon annan.
Jag vill jättegärna att du tar kontakt med psykiatri eller läkare, jag vet hur det är att vilja dö, var den tiden jag även räkna mina adhdmediciner för att se om det räckte till att ta livet av sig.. Det var för ca.. 2år sen. Idag mår jag skitbra, dock mycket ångest då min sons pappa hängde sig för några månader sen.
Så ovasett om det är jobbigt, ta hjälp, du ska inte behöva må som du gör och nu pratar jag personligen till dig.
För även om jag skriver "sluta skära dig, ät mat, ryck upp dig" så kommer det inte hjälpa ett skit, du behöver hjälp av någon som kan finnas där, som du kan prata med, som du förklarar hur du upplever saker och såklart av någon som vet hur man kan göra.
För att må så dåligt är inget man kan välja själv eller bara säga åt sig att sluta, det krävs mycket för att må bra igen.
Snälla, uppsök läkare!
Svar till SpiderSandra [Gå till post]:
Jag måste äta för att hålla igång mig, och så att mina föräldrar inte tror att jag håller på något. Jag skär mig ju på höfterna och fötterna så det blir svårt att se dom. Har totalt 27 ärr. Men jag äter bars och när jag har chansen så hoppar jag över min måltid. Jag tror att min tränare misstänker något men det är ju inte så att jag är smal. Men ser inte ens mina revben :( tyvärr ! Men jag skulle aldrig kunna ta kontakt med läkare och min familj skulle aldrig ta mig på allvar. Vet liksom inte vad jag ska göra.
Jag måste äta för att hålla igång mig, och så att mina föräldrar inte tror att jag håller på något. Jag skär mig ju på höfterna och fötterna så det blir svårt att se dom. Har totalt 27 ärr. Men jag äter bars och när jag har chansen så hoppar jag över min måltid. Jag tror att min tränare misstänker något men det är ju inte så att jag är smal. Men ser inte ens mina revben :( tyvärr ! Men jag skulle aldrig kunna ta kontakt med läkare och min familj skulle aldrig ta mig på allvar. Vet liksom inte vad jag ska göra.
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
Såklart du vet vad du ska göra! Snälla sök hjälp.. Du vet du har problem och behöver hjälp.. Skit i vilka som inte kommer ta dig på allvar, tänk enbart på digsjälv... Annars kanske det blir försent.. :/
Tyvärr finns det inget annat du kan göra än att våga ta det steget och skita i andras syn på det.. Och jag kan tyvärr inte hjälpa även om jag önskar jag kunde... Här.. Läs denna text!
"Det är inte lätt att själv inse att man behöver hjälp när man har anorexi. Ofta är det folk i omgivningen som reagerar på att man är för smal.
Vanliga tecken på anorexi är
-kraftig bantning
-psykiska problem som depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar.
Tidiga varningstecken kan vara plötsligt förändrade matvanor, en negativ syn på den egna kroppen eller att man undviker gemensamma måltider. Ofta är man nedstämd, känner oro eller har plötsliga känslomässiga svängningar. Man är väldigt upptagen av tankar kring mat och ätande och har mycket bestämda uppfattningar om vikt och hälsa.
Anorexi börjar oftast med att man bantar. Händelser under uppväxten eller en plötslig kris kan utlösa bantningen.
Anorexi kan vara livshotande om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska."
Såklart du vet vad du ska göra! Snälla sök hjälp.. Du vet du har problem och behöver hjälp.. Skit i vilka som inte kommer ta dig på allvar, tänk enbart på digsjälv... Annars kanske det blir försent.. :/
Tyvärr finns det inget annat du kan göra än att våga ta det steget och skita i andras syn på det.. Och jag kan tyvärr inte hjälpa även om jag önskar jag kunde... Här.. Läs denna text!
"Det är inte lätt att själv inse att man behöver hjälp när man har anorexi. Ofta är det folk i omgivningen som reagerar på att man är för smal.
Vanliga tecken på anorexi är
-kraftig bantning
-psykiska problem som depression, ångest, tvångstankar och tvångshandlingar.
Tidiga varningstecken kan vara plötsligt förändrade matvanor, en negativ syn på den egna kroppen eller att man undviker gemensamma måltider. Ofta är man nedstämd, känner oro eller har plötsliga känslomässiga svängningar. Man är väldigt upptagen av tankar kring mat och ätande och har mycket bestämda uppfattningar om vikt och hälsa.
Anorexi börjar oftast med att man bantar. Händelser under uppväxten eller en plötslig kris kan utlösa bantningen.
Anorexi kan vara livshotande om den inte behandlas. De allra flesta som får behandling blir friska."
Svar till SpiderSandra [Gå till post]:
Fast grejen är att jag inte har anorexia... För man kan tyvärr inte se mina revben
Fast grejen är att jag inte har anorexia... För man kan tyvärr inte se mina revben
Svar till Linda_lindisen [Gå till post]:
Dock börjar inte anorexia med att man är smal.. Det börjar just med tvångstankar (som att skära sig) och att man bantar/undivker äta när man kan.. Sen längre med tiden blir man smalare och då har det beteendet fastnat och man kan inte bryta vanan att inte äta, och då kommer man tillslut se dina revben och bli livshotande.. :(
Dock börjar inte anorexia med att man är smal.. Det börjar just med tvångstankar (som att skära sig) och att man bantar/undivker äta när man kan.. Sen längre med tiden blir man smalare och då har det beteendet fastnat och man kan inte bryta vanan att inte äta, och då kommer man tillslut se dina revben och bli livshotande.. :(
Forum » Livet » Hälsa, kropp & pubertet » Lider jag av något?
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!