Jag har en bekant som jag lärde känna för fyra år sedan. Vi hade en massa kontakt, pratade om allt och inget hela tiden etc, the usual thing. Efter ett och ett halvt år, ungefär, tyckte jag att han blev sjukt jobbig som hela tiden klagade på allt och ogillade sig själv. Jag sade då åt honom att jag inte orkade med hans prat.
Vi fortsatte prata lite då och då och han blev jobbig igen. Då tog jag beslutet att verkligen säga upp all kontakt med honom. Efter ett tag bestående av några veckor, tog jag upp kontakten igen efter ca 8735682756837 sms från honom där han undrade om jag var sur på honom. Drog något om att jag bara var upptagen och att vi visst kunde fortsätta som kompisar igen.
Det hela upprepade sig ett antal gånger till och några gånger sa jag bara att jag inte orkade mer, andra gånger totalignorerade jag honom. Saken är den att han är otroligt känslig som person och har ytterst få vänner, varav jag är en av hans närmsta vänner som han kan anförtro sig åt, tycker han. Visst, jag är där och hör hans klagomål men what the hell man?! Han smsar mig äckligt många gånger om dagen, frågar varför jag inte svarar, stavar som ett fä och använder sig av vidrigt många frågetecken. Saker som jag stör mig på.
Senaste gången skrev jag i ett sms att jag inte ville kommunicera med honom mer. Då blev han sjukt ledsen och drog sitt livs blödiga historia om hur ensam han är.
Sammanfattning:
-Han är jobbig
-Snubben ger sig inte
-Jag tycker inte om honom ett dugg
-Han smsar mig otroligt många gånger om dagen
-Han är jobbig
Hur ska jag tala om för honom att han är en tortyr i dagens läge för mig?
(Byte av mobilnummer är inget alternativ)
Han får mig att önska att jag var död för att slippa honom. Han tjatar om sina problem och jag orkar inte längre vara där när jag själv har mina saker att tänka på.
JAG ÄR EN JORDGLOB
