Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Hej! Är en kille på 17 år. Jag har ett bra liv. Har familj, vänner, flickvän osv. Men ibland så mår jag inte så bra. Och det är inget problem i sig. Det gör ju alla nångång. Men ibland så mår jag dåligt och jag vet inte varför. Ibland blir jag bara deppig och jag vet inte varför. Ibland händer det saker som får mig att må dåligt. T.ex när förhållandet krånglar eller nånting oväntat händer. Sen när jag blir ledsen så stänger jag av alla känslor. Detta låter kanske konstigt men ska förklara. Jag blir ledsen, och sen så känner jag plötsligt ingenting. Jag bara sitter och tänker. Men jag känner varken sorg eller glädje. Men jag vet att jag inte är glad, jag lägger märke till att jag är ledsen men kan typ inte bry mig. Jag bara sitter och är allmänt känslolös. Kan nihjälpa mig? Jag vet inte varför detta händer, jag vet inte om det här är nåt jag borde gå till en kurator och prata om. Kan nån av er försöka hjälpa mig? Har ni någon idé om varför jag känner sååhär? Vad borde jag göra?
Snacka med en kurator är nog en bra idé. Men det är fullkomligt mänskligt att inte vara pigg och frammåt hela tien. Snacka ut föfan.
Svar till davidl887 [Gå till post]:
När du säger känslolös: Skulle du kunna beskriva det som ihålighet/tomhet?
Eller lutar det mer åt apati och motivationssänkande?
Alla mår vi dåligt från tid till tid.
Att gå till en kurator kan delvis hjälpa (I mitt fall har de bara sagt att de inte kan hjälpa mig).
Men även att gå på en djupare inre- själslig upptäcktsfärd är i dagens samhälle underskattat.
När du säger känslolös: Skulle du kunna beskriva det som ihålighet/tomhet?
Eller lutar det mer åt apati och motivationssänkande?
Alla mår vi dåligt från tid till tid.
Att gå till en kurator kan delvis hjälpa (I mitt fall har de bara sagt att de inte kan hjälpa mig).
Men även att gå på en djupare inre- själslig upptäcktsfärd är i dagens samhälle underskattat.
The leetest herperderper
Svar till davidl887 [Gå till post]:
Jag tycker att du ska först försöka skriva av dig lite, lixom skriva ner det mesta du kmr ihåg i ditt liv som du tror kan påverka ditt mående/mentalhälsa. Osen ksk du får reda på vrf du mår som du gör. Senare kan du börja gå hos en kuratar eller psykolog så dom kan gräva lite djupare. De är så jag har gjort och det har funkat helt ok hittills.
Jag tycker att du ska först försöka skriva av dig lite, lixom skriva ner det mesta du kmr ihåg i ditt liv som du tror kan påverka ditt mående/mentalhälsa. Osen ksk du får reda på vrf du mår som du gör. Senare kan du börja gå hos en kuratar eller psykolog så dom kan gräva lite djupare. De är så jag har gjort och det har funkat helt ok hittills.
Dagens Fjortizdunk: Dakota - Future Shock
Jag kan ibland hamna i lägen där jag smått stänger av. Där jag känner att jag fastnar i en avdomnad känsla och inte riktigt kommer ut ur den.
Det händer oftast mig när jag är ledsen över någonting, när man haft någonting som tyngt ned en en längre stund och inte riktigt tagit tag i, eller inte vet hur man ska hantera. Jag skulle inte säga att jag är då "blank" så som du beskriver det, men jag hamnar snarare i ett mer neutralt och trött "ledsen", där jag saknar ork för saker och är trött på vad det nu är som får en att må dåligt.
Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men för min del känns det som om det ofta handlar om undertryckta känslor. Sånt man inte fått utlopp för och behöver släppa ut för att lätta på trycket.
Man kan få utlopp för känslorna på olika sätt. Man kan sätta sig ned och skriva om dem, försöka sätta ord på hur man känner och försöka förklara för sig själv varför man är ledsen. Man kan försöka sträcka ut en hand mot en nära vän, prata ut lite om det med någon som lyssnar. Man kan sätta på lite sorglig musik, eller en film som kanske pushar igång lite känslosvall. Hur man än väljer att få utlopp för känslorna så brukar det kännas klart bättre när man fått ur sig skiten och helt ärligt, alla behöver få gråta någon gång ibland.
Det händer oftast mig när jag är ledsen över någonting, när man haft någonting som tyngt ned en en längre stund och inte riktigt tagit tag i, eller inte vet hur man ska hantera. Jag skulle inte säga att jag är då "blank" så som du beskriver det, men jag hamnar snarare i ett mer neutralt och trött "ledsen", där jag saknar ork för saker och är trött på vad det nu är som får en att må dåligt.
Jag kan inte tala för någon annan än mig själv, men för min del känns det som om det ofta handlar om undertryckta känslor. Sånt man inte fått utlopp för och behöver släppa ut för att lätta på trycket.
Man kan få utlopp för känslorna på olika sätt. Man kan sätta sig ned och skriva om dem, försöka sätta ord på hur man känner och försöka förklara för sig själv varför man är ledsen. Man kan försöka sträcka ut en hand mot en nära vän, prata ut lite om det med någon som lyssnar. Man kan sätta på lite sorglig musik, eller en film som kanske pushar igång lite känslosvall. Hur man än väljer att få utlopp för känslorna så brukar det kännas klart bättre när man fått ur sig skiten och helt ärligt, alla behöver få gråta någon gång ibland.
Even boys have something to say if you listen long enough
Forum » Livet » Hälsa, kropp & pubertet » Mår dåligt
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!