Det har gått en tid nu sen min pappa lämnade mig och min familj, och innan det har det varit en LÅNG historia som inte skulle få plats här. Men jag ska försöka korta ner der hela.
När jag var liten brukade min pappa slå min mamma. Han kallade henne saker, gav henne blåmärken, skyllde allt på henne även om det gällde toapapper eller räkningar/böter. Han var konstant full, tog med okända tjejer i sin bil varje natt han var borta och vem vet om han har andra barn någon annanstans. Min mamma hade en hemsk tid med honom men lämnade inte honom för någon anledning som jag aldrig kommer att få veta. Jag var väldigt liten och hon ville inte att jag skulle veta om detta, så hon berättade istället när jag var ungefär 13 (är 15 atm). Det är nu när han har lämnat oss som vi fick en lättnad stämning. Vi mår nu alla bättre, speciellt min bror som var ett "fel" för min pappa, och min mor som snart ska gifta sig med en underbar man som jag känner är som en ny pappa för mig. :) Men det är ju det att jag vill också må bättre... Jag känner skuldkänslor för att jag inte kunde göra någonting åt det när jag var mindre, (dock vet jag att jag inte hade kunnat göra nåt), men jag har blivit djupt deprimerad av detta. En svår barndom är det många har, jag vet, men jag vet inte hur man ska låta det vara...
Min mormor dog för ett år sedan och jag har varken någon morfar eller farfar och det var de bästa personerna jag någonsin träffat. Men farmor, HON ÄR HEMSK. Hon berättar för sina kollegor hur stora fel jag och min bror har, och hur min mamma har tagit alla pappas pengar då ALLT ÄR TVÄRTOM. Hon är alltså sjuk i huvudet... men strunta i henne. Jag vill ha hjälp. Inte någon kurator eller någonting sådant, utan jag vill veta hur jag håller pappa borta ifrån mitt liv. Hur jag slutat tänka på honom?
Jag höll på o somna men vaknade av att jag grät då jag hade drömt om honom slå min mamma. Det var då jag kom hit och började skriva.
LoL & Smite for life :3 <3
