2019-01-21 15:04
Jag vill minnas att vi såg på den under svenskan, förmodligen någon gång under högstadiet. Filmen användes som redskap för att lyfta en mer allmän diskussion om mobbing och utanförskap. Vi förde diskussioner om vad mobbing är, vilka sorters mobbing vi kan identifiera och hur man kan motverka det. Som ett sånt redskap tycker jag absolut att det kan vara en bra film, och det känns som ett relativt viktigt ämne att faktiskt lyfta i skolan. Att börja en sån här slags diskussion med en film sätter en gemensam "context" till diskussionen som skall hållas, samt ger mängder material att diskutera och dra paralleller till, så på så sätt tycker jag att den är bra. Om man istället väljer att se på det som en faktiskt film känner jag att det finns enorma brister både i skådespel och manus.
Jag har inte sett filmen på väldigt länge, men klickade mig runt lite i länken du bidrog med och googlade även lite snabbt på den. Tydligen är det en film baserad på ungdomars egna berättelser om mobbing. Det känns som att filmen försöker vara verklighetsförankrad, men samtidigt känns det inte som att dessa berättelser återgetts korrekt. Det fattas djup och karaktärerna känns endimensionella och tomma. Konflikterna som visas känns meningslösa och det känns som att det mesta löjligt till en nivå där det istället uppfattas som verklighetsfrånkopplat. Det här kan absolut ha varit medvetet val från de som tillverkat filmen, ett sätt att göra en karikatyr av hur dum och onödig mobbing faktiskt är, men det är inte så jag uppfattar det hela. Det känns snarare som att det är äldre personer som utvecklat en moralfilm för yngre, utan att egentligen minnas hur det var att faktiskt gå i högstadiet och att vara fullproppad till bristningsgränsen med hormoner.
Så ja, jag känner väl personligen att det är en dålig film, med ett bra budskap. Jag förstår varför filmer så som denna visas i högstadiet och det känns bra att skolor åtminstone till någon mån försöker föra upp dessa diskussioner till ytan.
Even boys have something to say if you listen long enough