Hej
Jag älskar mina föräldrar inombords. Men dem finns inte där på det sättet som dem borde. De är där men de är inte där!?
Jag har aldrig kunnat prata med mina föräldrar om mina problem. Jag berättade inte ens för mamma när jag fick mens och vi har aldrig pratat om det (jag är 17 nu). Jag vill inte prata om det heller.
Jag skulle aldrig vända mig till dem om mina problem.
Jag har helt enkelt inte den tryggheten hos dem som många andra har med sina föräldrar, dem tror det dock.
Detta har gjort att jag fått "moderskãnslor" och "faderskänslor" för andra äldre personer som jag lärt känna som är lite som mig själv. Det känns konstigt, är det bara jag som har det såhär?
Jag gillar en gyminstruktör nu. Jag är besatt av henne. Min syster säger att jag är lesbisk men jag vill bara ha henne som mamma. Hon är min förebild. Förstår ni?
Jag vill bo med henne. Men jag vet inte hur jag ska kunna göra detta. Och vad e det jag har gjort för fel? För jag kan inte prata med mina föräldrar om någonting alls.
/ Julia
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!